Pyttetullefunderingar

När jag första gången fick höra att gravida kvinnor inte bör ligga platt på rygg, framför allt inte på hårda underlag, så associerade jag först till tordyvlar. Förmodligen Maria Gripes fel. Kanske kan gravida kvinnor inte komma upp om de hamnar på rygg? hann jag tänka som flyktigast.

Den egentliga medicinska anledningen är att ett stort viktigt blodkärl, vena cava, riskerar tryckas ihop mellan ryggraden och tyngden av bäbisen och dess boning. Detta kan snabbt leda till blodtrycksfall.

Jag har aldrig känt mig svimfärdig, men det är klart obehagligt att ligga på rygg numera. Enklast beskrivs känslan som att någon, sekunderna efter man lagt sig ner, kommer och placerar ett sjukilos bowlingklot på magen i höjd med höftbenen.

Detta, mitt alldeles första graviditetsbesvär, är ganska lätt att undvika, men det är väldigt lätt att man glömmer bort sig. Glad i hågen kan man t ex tro att en kvart i kvartersgårdens solarium är precis vad man behöver. Till skillnad från mina pepparkakor till föräldrar så börjar jag nämligen se ut som ett av spökena på Greveholm redan i oktober. Solandet var dock långt mer avslappnande förr i tiden, när man inte var tvungen att skifta tyngden från höft till höft i femton minuter...

Men det känns ändå mest trivsamt att Minitullen nu äntligen börjar märkas!