Pyttetullefunderingar

Sedan min sambo skadade foten har jag fått agera chaufför och vi åker gemensamt tur och retur till jobbet varje dag.

Att slippa cykla har både fördelar och nackdelar. Nackdelen är att jag går miste om en lagom dos vardaglig motion, men fördelen är att man känner sig långt mindre gravid när man kör bil än när man cyklar.

"Man är inte äldre än man känner sig", brukar folk ofta säga, fast uttrycket "Man är inte gravidare än man känner sig" är kanske inte riktigt lika gångbart. Jag känner mig ju oftast inte alls gravid och jag hade en kompis som var gravid i nio månader utan att veta om det, och vi är/var ju förmodligen precis lika gravida som alla andra gravida.

Nåväl, det positiva med att vara bilburen är alltså att jag slipper ta mig över Vallamassivet och bli förbicyklad av hundratals ungdomliga studenter som jäktar till morgonens första föreläsning eller hem från den sista. På platten har jag inga problem med att bli förbipasserad av andra cyklister, men i uppförsbackarna brukar jag gärna vilja trampa på riktigt fortfort för det passar mina muskler mycket bättre att backen tar slut så fort som möjligt. Jag känner mig alltså enormt gravid när jag nu istället ligger och kajkar i evigheter längs högerkanten medan folk swooschar upp för backen i ett killevipp.

Man kan enkelt göra en topp-tre-lista på saker jag tänker göra med glädje när jag inte längre är gravid:

1. Slänga mig handlöst efter volleybollar, oavsett om jag har någon chans att nå dem eller inte.
2. Sova på mage eller rygg.
3. Cykla förbi små studenter på väg uppför Vallamassivet.

Ur 9månaders artikel om gravida kvinnor: När förlossningen närmar sig börjar hon boa in sig genom att städa, pynta, göra i ordning barnkammaren och liknande.

Även om artikeln tycks skriven av någon som till vardags jobbar på ett naturprogram om lemurer eller myrslokar, så stämmer det bra att man gärna vill fixa till det här hemma nu när det ska bo ännu en människa i lägenheten.

Minitullens första egna möbel är nu på plats. Det blev en billig byrå från IKEA, som nu innehåller andra praktiska saker från samma affär, såsom tvättlappar och madrasskydd KRAMA och dra-på-lakan LEN. Dessutom ligger Minitullens första kläder i översta lådan.


Sambon är helt inne på att vi bör kunna bädda och förvara Minitullen i understa byrålådan!

Ljud som Minitullen lärt känna ifrån sin inbakade position i min mage påstås kunna ge en trygghetskänsla även ute i den skrämmande otäcka verkligheten. Så, för att se till att barnet känner sig härligt trygg med faderns röst rekommenderas högläsning.

Det är trevligt att sambon gärna läser för oss, men jag önskar ibland att vi fick välja mellan några andra böcker är Klas Eklunds "Vår Ekonomi" (en introduktion till samhällsekonomi) och Stora Skrattboken (3000 roliga historier).

Så börjar det lacka mot jul och jag går in i graviditetens sista tredjedel.

Om jag förstått saken rätt ska jag nu framöver bli stor, tung och klumpig, vilket kanske inte låter så skojigt, men det tycks vara ganska normalt beteende för mig kring jul, så på så vis är jag väl förberedd.

Nästan alla frågar hur man mår när man är gravid. Jag brukar svara att jag mår bra, och ibland lägger jag till att jag blivit friskförklarad av Mödravården, utifall någon skulle få för sig att jag bara gick omkring och var "den inbillade friske".

Då är det flera som har varit intresserade av att veta vad som krävs för att bli friskförklarad. Det bor säkert en liten hypokondriker i de flesta av oss, och jag tror många skulle må bra av att bli "friskförklarade" några gånger per år.

Först så får man lämna ett urinprov där de letar efter tre saker - äggvita, socker och bakterier. Hittar man inget av dessa anses man inte lida av någon allvarlig njursjukdom, havandeskapsförgiftning, (graviditets)diabetes eller urinvägsinfektion.

Sedan pickar de ett litet hål på fingertoppen med en nål, och mäter blodvärde och blodsocker. Blodvärdet säger en hel del om hur man mår, framför allt påverkas värdet av problem i mage eller tarmar, men eftersom så mycket nytt blod bildas vid graviditeten så är det jättevanligt med låga blodvärden hos gravida utan att man för den skull är sjuk. Då får man bara se till att äta järntabletter för att få upp värdet igen. Blodsockret testas enbart för att kunna avskriva graviditetsdiabetes.

Slutligen tar de blodtrycket och så får man väga sig. Blodtrycket går oftast ner under graviditeten, men högt blodtryck är vanligt vid havandeskapsförgiftning. Även en skenande vikt kan tyda på detta.

Om man klarar alla dessa prover så är man frisk.

Minitullen friskförklarades inledningsvis via ultraljud, men friskstämplas också löpande genom avlyssning av hjärtljud och mammans ökade magmått.

Imorse vägde jag mer än någonsin gjort förut.

När jag slutade röka gjorde jag det enligt principen "Unna dig vad som helst, så länge du inte röker!" och det var ett lyckosamt koncept så till vida att jag nu, nästan 50 månader senare, fortfarande inte rökt ett endaste bloss, men ur viktsynpunkt var det inte ett lika smart drag. Efter rökstoppet steg alltså min vikt (snabbt, men säkert) till nya oanade höjder och det skulle alltså krävas att jag skulle bli gravid i sjätte månaden innan jag lyckades bli lika tung igen.

Fast rökslutarkilona fördelades förstås jämnt över hela kroppen, vilket man inte kan säga om Minitullekilona. Efter att ha levt rätt länge med kroppens tyngdpunkt på ett visst sätt är det inte helt lätt med balansen när man har ett bowlingklot frampå magen. Jag undviker alla former av balanskonster, men det händer ibland att jag fastnar i en mjuk soffa.

Jag läser i ett nyhetsbrev att nu kan jag minsann interagera med barnet i min mage.

Nu för tiden ska Minitullen vara så välutvecklad att Minitullen inte bara kan ta in hörselintryck och känselintryck, utan också reagera på dem. Mer eller mindre medvetet kan Minitullen alltså krypa närmare saker som intresserar eller dra sig bort från saker som skrämmer eller stör.

På sistone tycks interaktionen mest bestå av att så länge jag ser till att Minitullens värld gungar, så sovs det gott därinne och när jag slår mig till ro, så blir Minitullen rastlös och härjar en del.

Fast vi interagerar också på ett annat sätt. Jag tycks nämligen kunna få Minitullen att sluta härja genom att ropa på min sambo. Om jag t ex ligger i badkaret på kvällen, så är jag härligt avslappnad, vilket då betyder att Minitullen tycker det är hög tid för ett mindre kampsportsseminarium i min mage. Jag ser hur magen hoppar till och ibland börjar hela magen luta betänkligt och då antar jag att man samlats i ena änden av dojon för att gå igenom någon ny sparksekvens som ska riktas mot något av mina inre organ. Om jag då ropar på min sambo: - Kom Tulle, så ska du få se på något skoj! så upphör direkt all aktivitet och magen blir kav lugn.

Jag börjar snart bli orolig för att min sambo tror att jag inbillar mig alltihop.

Insåg precis att det inte längre är ett tresiffrigt antal dagar kvar till storken kommer. 99 dagar är ju fortfarande en väldig massa dagar, men det går åt rätt håll!

Tacksamt nog finns det en massa roligt att se fram emot under vintern. December brukar t ex alltid gå ruskigt fort. För man myser med ljus, godis och julbord, handlar julklappar och äter mer julmat och så letar man reda på en gran som Mysak kommer äta upp och en massa annat skoj. Under 2007 kan man sedan se fram emot en middag på Cloetta Center när LHC möter Frölunda i januari och det är VM i handboll för herrar i början av året, fyra delfinaler i svenska melodifestivalen och så kanske Minitullen dyker upp den 10 mars, precis då melodifestivalens stora final hålls i Globen.