Pyttetullefunderingar

Förra gången jag var gravid så märkte jag inte så mycket av det förrän Alice rent fysiskt trängt undan så pass mycket av mitt innanmäte att det påverkade matsmältning och andningsvolym och sparkar inifrån dröjde det länge innan jag identifera. Även när jag kunde se sparkarna från utsidan, så kändes de ändå inte.

Den här gången är graviditeten mer märkbar. Det är som om kroppen denna gång har bättre koll på vad varje hormon borde innebära i form av symptom. Dessutom gav magmusklerna upp i stort sett omedelbart så jag blev mycket snabbare synligt gravid denna gång. Känsligheten i magen är också förhöjd, för så fort jag är lugn och slappnar av så känner jag redan nu mycket tydligt om Pyttetullen härjar runt.

Men relativt sett så är det fortfarande inget besvär att vara gravid. Det tar lite på krafterna och man får inte dricka drinkar eller frossa i opastöriserade ostar, men dagarna tuffar på precis som vanligt. Vilket är tur, för det är drygt 150 dagar kvar.