Pyttetullefunderingar

Sent omsider kommer så krämporna smygande. Först fick jag järnbrist och blev trött, men det ordnade till sig genom att jag dopade mig med järntabletter och C-vitamin. Sedan överfölls jag av halsbränna när jag skulle sova, men det löste sig också om jag bara undvek att överdosera på jobbkaffe eller stark mat.

Därefter började jag "lossna i fogarna" och höfterna säger Aj, Aj! när jag försöker röra mig fort eller för mycket. De föga uppmuntrande medicinska artiklarna säger att foglossning endast botas genom att föda barnet och låta bäckenet stabiliseras igen, så kanske får jag nu acceptera att vagga fram i sakta mak och känna mig gravid. På riktigt.

Jag har bloggat tidigare om mitt bristande modeintressere och hur min frånvarande märkesmedvetenhet eller trendkänsla leder till att det blir mycket billigare att handla saker till mig själv eller Minitullen.

Men Minitullen har en mängd släktingar som älskar mode och märken och har både tid och lust och pengar att lägga på detta intresse. Detta kommer resultera i att Minitullen, utan att jag behöver anstränga mig nämnvärt, förmodligen kommer bli en enormt hipp bäbis. I helgen var Minitullens farmor på besök och Minitullens kollektion utökades med en underbart illgul fleeceoverall från danska Molo, som tillverkar trendiga färgglada barnkläder.


Kanske kommer det bli svårt att övertyga folk om att Minitullen faktiskt är vår bäbis?

Jag ser framför mig hur nyanställd dagispersonal vägrar låta oss hämta Minitullen på kvällen.
- Jaså, du ska hämta ditt barn? Dagispersonalen granskar mig uppifrån och ner, tar ett djupt andetag och fortsätter.
- Nä, tyvärr, din man måste redan ha hämtat ert barn. För kvar här hos oss finns bara ett barn i Peak Performance-overall och Timberlandskor.

Om Minitullen blir en tjej ska hon heta Alice. Kanske Alice Linnea. Men om det blir en kille, så finns risken att vi inte hinner bestämma oss för ett namn innan det är dags. Kanske hinner vi inte bestämma oss inom de tre månader som Skatteverket ger föräldrarna efter födseln heller...

Det namnförslag som är starkast kopplat till Minitullen så här långt, förutom just Minitullen då, är Fritz Lorentz. Kombinationen av min och min sambos farfädrars förnamn har en oförklarig charm, men om inte Minitullen tänker starta dansband (precis som sin egen farfar!) så kan nog ett namn som Fritz Lorentz vara lite svårt att leva upp till.

Mina kollegor är full av namnförslag, fast man tycks mest tävla i att föreslå fyndiga namn, såsom Tender Love eller Les Pål.

Enligt namnsajten SvenskaNamn kan vi i värsta fall faktiskt döpa Minitullen till Tulle. Två barn har fått Tulle som andranamn sedan 1998.

Det är jätteroligt att folk är nyfikna och frågar saker om Minitullen och mig och graviditeten, men jag har ännu inte riktigt lärt mig svara på alla dessa "Hur länge?"-frågor.

Jag antar att det är okej att svara "Jag vet inte." på frågorna, men det känns på något sätt som man förväntas ha ett bättre svar. Hade jag varit gravid förut, så skulle man ju kunna klämma till med mer kvalificerade gissningar, men nu låter jag nog som världens mest veliga människa när jag får en "Hur länge?"-fråga.

Hur länge kommer du jobba?
Njah, jag får ju jobba så länge jag vill, så jag gör väl det. Jobbar så länge det känns bra alltså. Så hur länge det blir? Ingen aning.
Hur länge kommer du vara mammaledig?
Min sambo är jättegärna pappaledig en hel massa, men jag är väl hemma till en början. Det beror ju på hur vardagen funkar liksom, men många säger att 6-8 månader är lagom. De kanske har rätt?
Hur länge kommer du amma?
Förutsatt att jag är kapabel till mjölkproduktion och det fungerar bra, så tycks ju amning vara jättebra bäbiskäk i 4-12 månader sådär. Så om jag kan amma som kommer jag att göra det, men hur länge vet jag inte. Minitullen kanske vägrar att hålla tillgodo med bröstmjölk efter att ha provat äppelmos för första gången och då blir Minitullen säkerligen upprörd om jag redan i förväg bestämt hur länge han ska ammas!

Det är många kuddar på tapeten just nu.

Minitullen och jag fick idag vår julklapp från Minitullens pappa. Vi fick en härlig "korvkudde" med ett fint randigt örngott. Anledningen till att jag fick vänta på min julklapp var att den var tvungen att åka hit ända från USA.

Jag hade önskat mig "tonårsmodellen" (ca 137 cm lång) eftersom vuxenmodellen var exakt lika lång som jag är och att stöka runt med den i sängen skulle förmodligen känts lite som att brottas med sig själv. Men med hjälp av min "teen bean pillow" hoppas jag kunna sova bekvämt hela vintern, oavsett magomfång.

Sambon fick också en kudde i julklapp. Vetekudden har han faktiskt använt var och varannan dag sedan han öppnade paketet och mest använder han den till att värma sina frusna fötter. Förutom vetekudden fick sambon två par Brobergskalsonger och Minitullen gav honom en bok - Värsta Pappan av Ronny Olovsson.

Den tredje och sista kudden jag tänkte nämna är krockkudden. Minitullens bokföring belastades med en oväntat stor utgift när vi förra veckan kopplade ur krockkudden på passagerarsidan, men nu kan vi till våren installera en barnstol och köra runt och visa Minitullen världen och visa världen Minitullen.

Efter att jag och sambon återvänt från våra respektive födelseorter, så hade vi samlat på oss en hel drös med söta barnkläder från snälla släktingar och vänner.

Jag har nu sorterat dem efter storlek och om Minitullen är hyfsat normalstor kommer vi t ex under de två första månaderna kunna välja bland sju olika sparkdräkter, sex pyjamasar, tre klänningar, fyra par byxor, sex stycken bodies, två koftor, tre mössor och fyra tröjor.

Inför nästa storlek (ca 2-6 månader) finns det ändå mer roliga kläder att välja på, men de får inte plats i Minitullens byrå för den är redan full!