Pyttetullefunderingar

I helgen packade jag BB-väskan. Eftersom de flesta förstagångsföderskor verkar vanka omkring hemma som osaliga andar med oregelbundna värkar under minst en dag innan de får fara in på BB, så kan det ju tyckas lite överarbetat att packa väskan i förväg, men jag tycker det känns rätt bra att ha den redo.

Följande har jag packat ner.

CD-skivor
På förlossningsavdelningen finns en CD-spelare. När vi var där på visning berättade sköterskan att den var fastkedjad. Jag känner min sambo rätt väl och blev väldigt förvånad över att han höll inne med den annars så självklara frågan: "Och är det vanligt annars att kvinnor försvinner under förlossningen med musikanläggningen?"

Jag har packat ner Tom Waits, Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Beautiful South och Jonathan Butler. Jag vill bara ha väldigt gamla, goda vänner med mig i förlossningsalen.

Tidsfördriv
Som tidsfördriv på BB blir det en ny och en gammal deckare - en ny Camilla Läckberg och en gammal Bo Baldersson. Dessutom ska såklart sambons GameBoy med. Fast han får inte spela för mycket!

Bäbisgrejor
Minitullen har fått några ombyten kläder nedpackade, och bland annat en sparkdräkt som i blårandig frotté fullkomligt skriker sjuttiotal. Det är nämligen så att sambon bestämt att Minitullen ska åka hem i samma kläder som han själv åkte hem i för 33 år sedan.

Kläder
Även vi vuxna ska packa ner kläder, både för hemresa och själva BB-vistelsen. Eftersom jag kommer från en skofamilj är det största problemet att bestämma sig för om det lämpar sig bäst med Crocs eller Ecco Receptor-sandaler när man är nyförlöst.

Hygienartiklar
Necessären är fullproppad med hårsnoddar, hudsmörj, tvål, schampoo, borste, Lypsyl, tandborste, tandkräm, amningsskydd med mera.

Det viktigaste är dock inte alls nedpackat än. Dit räknas saker som patientkort, journal, pengar, ID-kort, mobil, nycklar, bilbarnstol och matlådor.

Det sistnämnda är nog extremt viktigt, för papporna får nämligen ingen mat på BB och jag har svårt att tänka mig att sambon skulle kunna vara på sitt allra bästa stöttande humör efter något dygn på förlossningen utan mat i magen!

"De sista veckorna kommer du förmodligen att känna dig som en ganska rastlös flodhäst. " skrev BabyCenter i förra veckans nyhetsbrev.

Om vi börjar med rastlösheten, så kommer den sig av att hjärnan inte riktigt accepterat att kroppen är större, foglösare och tröttare och man blir lätt lite irriterad på sig själv. Hjärnan tycker det är en bra idé att städa förrådet, men kroppen säger ifrån rätt snart och man blir sedan sittande i soffan framför någon VM-tävling istället. Hjärnan tycker det vore trevligt med en shoppingpromenad nere på stan och kroppen säger efteråt att det måste kompenseras med minst två timmars bokläsande i sängläge. Man känner sig som en snabbt växande tonåring som sitter rastlös hemma i köket och tycker att livet är såååå tråkigt. Men om någon föreslår att man ska göra något kul, så blir svaret alltid: Nä, jag orkar inte.

Det är förstås lätt att tro att man känner sig som en flodhäst enbart för att man bär på så mycket extravikt, men det är inte hela sanningen. Det värsta är nog istället magmusklerna, som inte bör överbelastas medan de sitter bortflyttade från sin ordinarie position. Man måste alltså hela tiden putta runt överkroppen genom att stödja sig på armarna, och det kan bli lite skakigt och otympligt ibland. Vidare så är balansen lite off, vilket också bidrar till att man känner sig klumpig. Man glömmer också bort ibland att magen putar ut och buttar till hyllor och folk i fikarummet med Minitullen om man inte tänker sig för.

Men det är inte så farligt egentligen. Man måste bara påminna sig själv om att ta det lugnt och röra sig behärskat. Då är man inte en rastlös flodhäst, utan enbart en stolt kvinna som värdigt skrider fram genom sista veckorna på sin gravididitet.

95% av alla barn föds inom den tidsperiod som börjar två veckor innan beräknat förlossningsdatum och slutar två veckor efter detta datum. Med så övertygande statistik i ryggen är det ju läge att tro att Minitullen borde anlända någon gång under den kommande månaden. Jag går officiellt i väntans tider.

Alla barn som föds under 2007 får ett personnummer som också är (eller kunde varit) ett mobilnummer. Barn som föds idag är t ex 070-221xxxx. Det är ju lite skojigt, men Minitullen kommer inte få en nalle med sitt personnummer, för det är ju ändå inte en så bra idé att hela världen vet om ens sista fyra siffror.

Det anses såklart ofint att driva med "tjockisar", men det är ju ändå något smått humoristiskt med extremt runda magar.

Min yngsta systerdotter kunde t ex i tvåårsåldern med hjälp av flexibla bukmuskler och en rejäl inandning få en, för henne, enorm mage. -Stoooooor mage, sa hon, och lät magen bli en ballong och fick alla att skratta av förtjusning.

Nu när man själv har en stor mage, finns det också en del roligt skoj man kan ha. Ett roligt fenomen är att magmusklerna, som snällt delat på sig för att ge plats för Minitullen, numera sitter lite mer på sidorna av magen än längs med mitten. Genom en halvhjärtad sit-up kan jag förvandla Minitullens annars iglooformade boning till något som har ett riktigt fint spetsigt hustak.

En annan grej jag ser fram emot med spänning är att få se insidan av min navel. I ett av mina amerikanska nyhetsbrev jämför de naveln med "klarknappen" som man ibland kan hitta på kalkoner och skinkor. En sådan som ploppar ut när köttet är färdigt.

Det vore rätt skojigt om det blev så för mig. Chansen finns ju att naveln vänds ut och in, precis när det är så trångt att Minitullen inte längre vill stanna kvar på insidan. Barnet är klart och det vill ut ur ugnen.

En kollega med kinesiskt påbrå väntar också sitt första barn i år. Barnets mor- och farföräldrarna är förstås väldigt lyckliga för tillökningen, men just detta år är de alldeles särdeles extra lyckliga. 2007 är nämligen Guldgrisens år!

Jag är själv född i Grisens år och nu kommer också Minitullen födas i Grisens år. Djuråren återkommer med tolv års mellanrum, men just Guldgrisens år, det återkommer minsann bara vart sexhundrade år och det är tydligen enormt bra för börsen och alla Guldgrisar spås ett finansiellt rikt och tursamt liv.

Det är nästan så att man anar att Minitullens pappa visste om detta i förväg...