Pyttetullefunderingar

Minitullen har legat fixerad med huvudet nedåt i sju veckor nu, utan minsta antydan till att vilja komma ut. Man borde ändå kunna anta att det är rätt tråkigt därinne nu för tiden. Förutom att röra lite sporadiskt på armar och ben, sova en massa, suga på tummen, lyssna på ljud och gripa tag i navelsträngen finns det inte så mycket mer att göra.

Fast en annan sak gör förstås Minitullen nu så här när förlossningen närmar sig. Minitullen övar på att andas där i sitt fostervatten. Japp, det är sant. Det låter ju som science-fiction, men foster drar alltså in och puttar ut vatten ur sina lungor för träna sina andningsmuskler. Och så ibland, när man övar på det viset, då får man hicka.

Magen hoppar till med jämn frekvens och min sambo hojtar hjälpsamt in i magen:
- "Prova att stå på huvudet och dricka vatten!"

Ja, det är humor det.