Pyttetullefunderingar

Jag läser i ett nyhetsbrev att nu kan jag minsann interagera med barnet i min mage.

Nu för tiden ska Minitullen vara så välutvecklad att Minitullen inte bara kan ta in hörselintryck och känselintryck, utan också reagera på dem. Mer eller mindre medvetet kan Minitullen alltså krypa närmare saker som intresserar eller dra sig bort från saker som skrämmer eller stör.

På sistone tycks interaktionen mest bestå av att så länge jag ser till att Minitullens värld gungar, så sovs det gott därinne och när jag slår mig till ro, så blir Minitullen rastlös och härjar en del.

Fast vi interagerar också på ett annat sätt. Jag tycks nämligen kunna få Minitullen att sluta härja genom att ropa på min sambo. Om jag t ex ligger i badkaret på kvällen, så är jag härligt avslappnad, vilket då betyder att Minitullen tycker det är hög tid för ett mindre kampsportsseminarium i min mage. Jag ser hur magen hoppar till och ibland börjar hela magen luta betänkligt och då antar jag att man samlats i ena änden av dojon för att gå igenom någon ny sparksekvens som ska riktas mot något av mina inre organ. Om jag då ropar på min sambo: - Kom Tulle, så ska du få se på något skoj! så upphör direkt all aktivitet och magen blir kav lugn.

Jag börjar snart bli orolig för att min sambo tror att jag inbillar mig alltihop.