Pyttetullefunderingar

Det börjar bli dags att känna fosterrörelser nu och alla som man träffar frågar såklart om det sparkar i magen. För att känna tidiga, tydliga fosterrörelser ska man helst fått barn förut eller åtminstone vara smal och inte ha för stark magmuskulatur som håller in alltihopa. Möjligen är det för mycket stoppning runt Minitullen, för trots att sparkarna hördes tydligt sist vi lyssnade på fostrets hjärtslag (Minitullen tjongade till flera gånger mot mikrofonen så det sprakade och fräste i högtalarna) så kände jag ingenting.

Fast visst händer det saker i magen. Jag har en massa magljud och "magkänslor" som jag aldrig hört/känt förut. Jag har ett "kluck"-ljud och ett som påminner om ljudet när man viker ihop en stor, tung presenning. Ett tredje nytt ljud är mer som bubblet från ett jäsrör under vinberedning. Sedan har jag två sorters små muskelryckningar, en som känns som ytliga ticks och ett som känns som små snabba, elektriska stötar inifrån. Men nej, några egentliga sparkar känner jag inte. Men Minitullen försöker nog!