Pyttetullefunderingar

Första inköpet, och tillika Minitullens första fordon, blev en grå barnvagn med alla möjliga och omöjliga funktioner och tillbehör.

Jag tror banne mig den lyckades uppfylla alla mina krav. Den är diskret i färgen och mer praktisk än vräkig, den har stora luftfyllda hjul för alla mina planerade terrängutflykter, den har en hård bärbar liggdel som man kan knalla iväg med och vagnen kan omformas med några enkla handgrepp till en framåt- eller bakåtvänd sittvagn när Minitullen blivit lite större.

På tillbehörssidan ingick regnskydd, pälsfodrad sovpåse, myggnät, hjulskydd (för inomhusbruk) och en skötväska. Den lyckades också erbjuda lite finesser som jag inte ens visste att jag ville ha, som höj- och sänkbart handtag, selen (som även passar ihop med finurliga små hål i sovpåsen) och möjligheten att ta loss och tvätta allt som är inte är metall.

I nypris kostar förmodligen en dylik över 6000 kronor, men vi handlade den begagnad för 800 kronor, vilket kändes precis lagom. Min sambo sa typ 17 ggr att han var glad över att jag kan tänka mig att handla begagnade saker till barnet. Han har kollegor vars fruar alltid vill ha allting sprillans nytt till sina barn. Det kan bli dyrt, vilket Anders Westgårdh också konstaterade i en krönika från igår.

Försäljare/reklamfolk försöker ibland få oss att få dåligt samvete genom att fråga: "Men unnar du inte ditt barn det allra, allra bästa?", men de har inget att hämta hos mig. För Minitullen kommer inte ha den blekaste aning om att han åker i en barnvagn som två småkillar använt före honom, och det allra bästa för Minitullen är säkert att hans föräldrar använder de insparade 5200 kronorna till något som Minitullen kan ha bättre nytta av än en moderiktig vagn av nästa års modell.