Pyttetullefunderingar

Om man har ett nyfött barn i famnen så är man väldigt försiktig. Man ojar och vyssjar och stödjer deras underdimensionerade nacke och är så varsam som det bara går. Men situationen är liksom en helt annan när de ligger i ens mage...

Om jag ligger på höger sida i sängen, så kanske Minitullen lägger sig bekvämt på rygg med tummen i munnen, viftande fötter och trivs rätt bra, men så plötsligt kastar jag mig över på min vänstra sida och Minitullen befinner sig helt plötsligt med upp å ner och undrar vad som hände!?

Skapar ständiga förändringar av Minitullens position otrygghet? Hur skulle det egentligen kännas att ständigt åka omkring i en karusell där rörelserna, till synes helt slumpartat, byter mellan rotation, skumpanden, vibrationer och fullständig vila?

Men så läser jag på Babyportalen att fostret inte har något balanssinne än.

I hela två månader till så kan jag kasta runt mig själv hur som helst, för Minitullen har ingen aning om att världen snurrar! Och möjligen har naturen ordnat det så att jag om två månader inte alls är lika snurrbenägen som i dagsläget?