Pyttetullefunderingar

När jag var liten var en av mina favoritpixiböcker Just det - fast tvärtom, och idag handlar inlägget om hur jag kroppsligen reagerat på de senaste årens två största omställningar.

Vid rökslutandet utlovades idel guld och gröna skogar. Man skulle få vackrare hy, maten skulle smaka bättre, man skulle bli mycket friskare och orka mer, men istället så höll jag nästan på att gå under i rökslutarplågor. "Det enda som behövs är viljestyrka, och du kommer bli rikligt belönad!". Pyttsan.

Mina första "belöningar" var små illvilliga blåsor (afte) i munnen som verkligen gjorde JÄTTEONT. Sedan dök finnarna upp, här, och där and everywhere. Luftrören fick fnatt och jag fick rethosta och återkommande förkylningar. Vikten ökade stadigt och det dröjde säkert 4-5 månader innan jag var något så när okej igen.

Nu har det gått 4-5 månader av min graviditet och där var man ju ordentligt förvarnad på att det inte skulle bli någon dans på rosor. Man skulle bli tjock, vara konstant kissnödig, vara illamående i tre månader, bli svimsig, tappa humöret eller vara alldeles för lättrörd, ha växtvärk i tjejmagen och ont i brösten, få blåskatarr, svälla i fötterna, dra på sig mängder av förkylningar, få andnöd eller hjärtsnörp vid ansträngning, vara trött jämt och få finnar eller pigmentfläckar överallt.

Men så blev det inte! Kroppen ansåg nog att jag led tillräckligt vid det där rökstoppet för fyra år sedan och glatt glassade jag mig igenom graviditetens inledande månader, helt utan hemskheter. Nu återstår bara att se vad som händer härnäst, efter att jag nu kvittat 4-5 månader av rökslutarplågor mot samma mängd plågsamma graviditetsbesvär. Time will tell.