Pyttetullefunderingar

Till helgen är jag halvvägs genom min graviditet. Jag är splittrad i frågan om det känns som det gått fort eller långsamt så här långt. Ibland känns det som jag varit gravid i en evighet, samtidigt som jag tycker veckorna bara försvinner.

Jag har gått upp ganska exakt tre kilo sedan i somras, vilket betyder att jag nu väger ungefär lika mycket som innan sommaren (bikinibantning = -3 kg) och har alltså fortfarande kläder som passar bra.

Vårgarderob. Höstgarderob. Same difference.

Men garderoben krymper ändå så sakteliga. Det känns så både när jag tittar på antalet klädesplagg som fortfarande passar och på hur dessa kläderna faktiskt passar. Tydligen vill inte bara magen få plats, utan den protesterar också något mot skärp och knappar.

För några veckor sedan var jag nere på stan och inventerade de av stadens affärer som säljer mammakläder, såsom Polarn O. Pyret, Growinlife och Lindex. Mammakläder är inte alltid fula, men de tycks sällan billiga. Hur som helst, imorgon ska jag göra ett allvarligt försök att införskaffa ett par mammabyxor!

Jag nämner det här i bloggen. Med ett utropstecken och allt. Kanske blir det faktiskt av på det viset?

En förmiddag på stan innan jag går på damhockeymatch och jag går hem med en påse med ett par byxor i. Hur svårt kan det vara?