Pyttetullefunderingar

Född!

2009-11-13T22:02:00.002+01:00

Det blev aldrig så mycket funderat på den här sidan om Pyttetullen. Det är klart det har funderats, men det har varit svårt att hunnit med att få ner funderingarna på pränt.

Nu när han är utanför magen lär det bli ändå mindre tid att fundera, så jag föreslår att ni istället följer hans äventyr på denna blogg.

Tack å hej!

Jisses, vilken kula!

2009-11-08T22:31:00.003+01:00

En kollega som varit tjänstledig de första sex månaderna Pyttetullen låg i magen utropade: - Jisses, vilken kula! när vi återsågs i september och nu, så här två dagar innan bf är magen ännu mera JÄTTESTOR.

Min gravida viktkurva ser dock rätt okej ut, förutom att jag i augusti blev matförgiftad och gick ner drygt tre kilo på femton timmar. Så där tappade kurvan lite tempo.

Sista kvarten

2009-09-01T22:09:00.003+02:00

Så är det då exakt tio veckor kvar till Pyttetullens beräknade ankomst och det mesta hos barnet är nu färdigutvecklat inför födseln. Hjärnan kommer förstås fortsätta utvecklas och lungorna behöver lite mer förberedelser, men annars tänker barnet mestadels tillbringa den sista tiden i magen med att växa och tjocka på sig så mycket det går.

Normalt ökar barnets vikt nu med dryga två hekto i veckan. Det låter väldigt mycket! Tycker ni inte det? Jag har gått upp åtta kilo så här långt och det lär bli minst fem kilo till. Sådan tur att sommaren är slut och vi går mot svalare tider!

Nedräkningen har börjat

2009-08-29T15:18:00.004+02:00

Nu är det bestämt att min föräldraledighet börjar den första november och så fort jag tog det beslutet så började jag automatiskt räkna ner mot Pyttetullens ankomst.

Förut var den beräknade födelsedagen ett diffust datum någonstans i framtiden, men nu känns den betydligt mer konkret. Det är 73 dagar till den tionde november och 45 arbetsdagar till den sista oktober.

Man ser på matvarorna att rätt många har en hållbarhet långt in på mammaledigheten och på jobbet pular man numera för de mesta med saker som själv aldrig kommer hinna se slutresultatet utav. Oj, det är snart dags, tänker man då. Men sedan känner man efter i kroppen och så *poff* känns november långt borta igen. Om jag är trött redan nu, hur illa kommer det då inte vara efter att ha varit trött i sjuttio dagar till?

Modernt boande

2009-08-02T11:32:00.004+02:00

Vad min kommande föräldraledighet verkligen behöver är en platteve i sovrummet, så det ordnade jag nu på semestern. Det blev en trettiotvåtums Philips.

Jag, Alice och Pyttetullen kan nu tillbringa hela dagarna i sängen om vi vill.

Halvvägs

2009-06-24T22:44:00.003+02:00

Från och med igår anses Pyttetullen halvfärdig. 140 gravida dagar avklarade och 140 gravida dagar kvar.

Precis som förra gången har jag fram till vecka tjugo ökat ungefär två kilo, så jag antar att jag nu kan se fram emot att öka ett halvkilo i veckan tills det är dags.

Motsvarande viktminskning är vad som rekommenderas för att hålla en "sund bantningstakt", så jag utmanar alla vänner med tillräckligt många extrakilon att gå ner ett kilo för vart kilo som jag ökar fram till november. Lycka till!

Första intrycken

2009-06-21T19:21:00.002+02:00

Under det ultraljud som storasyster Alice gjorde i vecka 13 så låg hon härligt relaxad på rygg, sög på tummen, kickade runt och helt bekymmerslöst lät hon barnmorskan göra sin undersökning. Fortfarande nu i tvåårsåldern tycks Alice ha samma trygga, avkopplade attityd. Hon sover gärna utsträckt på rygg, så långt från fosterställningen man kan komma, och tar under dagtid nästan allting med ro.

Lillsyskonet har gått igenom två diagnostiska ultraljud och under båda dessa gjort sitt bästa för att sätta sig på tvären. Under det första var det omöjligt att få ett mått på näsbenet för lillsyskonet simmade hela tiden tillbaka till sin trygga position med näsan in mot min ryggrad och under ultraljud nummer två hade sköterskan också problem att få fostret att visa sig från sin rätta sida.

Om man ska tro på dessa första intryck så kommer alltså Pyttetullen bli en rätt envis och truttig bäbis. Eller förhoppningsvis bara en bäbis som tycker om att sova gott!

Hur ska man orka?

2009-06-13T21:10:00.002+02:00

När man lägger all energi man har på ett barn blir det ett fullkomligt mysterium hur man ska orka med två.

Min förhoppning står till följande uttalanden.

Alices farfar anser att det inte blir dubbelt så jobbigt med två barn, utan bara dubbelt så roligt.

Och en lagkamrat i volleybollen med tre barn hävdar att det frigörs en massa tid när barnen börjar leka med varandra.

Dubbelt så roligt, och mer tid. Ja, okej då, kom an Pyttetullen så kör vi!

Märkbart gravid

2009-06-09T21:40:00.003+02:00

Förra gången jag var gravid så märkte jag inte så mycket av det förrän Alice rent fysiskt trängt undan så pass mycket av mitt innanmäte att det påverkade matsmältning och andningsvolym och sparkar inifrån dröjde det länge innan jag identifera. Även när jag kunde se sparkarna från utsidan, så kändes de ändå inte.

Den här gången är graviditeten mer märkbar. Det är som om kroppen denna gång har bättre koll på vad varje hormon borde innebära i form av symptom. Dessutom gav magmusklerna upp i stort sett omedelbart så jag blev mycket snabbare synligt gravid denna gång. Känsligheten i magen är också förhöjd, för så fort jag är lugn och slappnar av så känner jag redan nu mycket tydligt om Pyttetullen härjar runt.

Men relativt sett så är det fortfarande inget besvär att vara gravid. Det tar lite på krafterna och man får inte dricka drinkar eller frossa i opastöriserade ostar, men dagarna tuffar på precis som vanligt. Vilket är tur, för det är drygt 150 dagar kvar.

Pyttetullens första konsert

2009-06-05T17:02:00.003+02:00

Pyttetullen gick på Bruce Springsteen på Stadion i Stockholm, den 4 juni 2009.
Väder: 6 plusgrader och ständigt duggregn.

Konserten skulle börjat klockan halv åtta, men då var allting fortfarande väldigt lugnt. Under de följande fyrtio minutrarna började kroppstemperaturen sjunka något och jag kände en svag irritation via det anslutande blodomloppet. (Försenad konsert)

Sedan gick allting väldigt fort. Allting började skaka och bakom matsmältningsbruset hörde jag ett annat ljud som ökade i styrka. Värmen och humöret återvände och det var sedan ett ständigt gungande under nästan tre timmar.

Pyttetullen ger Brucekonserten tre magsparkar av fem möjliga.

Dags igen!

2009-05-31T22:33:00.004+02:00

Nu börjar Minitullen bli väldigt stor och duktig, så nu vågar vi oss på att försöka bli tvåbarnsföräldrar!

Om allt går som det ska så får Alice ett syskon någon gång kring den tionde november detta år.

Slutfunderat!

2007-03-16T20:26:00.000+01:00

Minitullen har anlänt!

Från och med den 12 mars 2007 kl. 13.25 är det slutfunderat. Nu krävs istället lite mer handgripligt arbete!

En liten Minitulle, som landat ute i verkliga världen, är helt beroende av sina föräldrar för sin överlevnad. En skrämmande tanke, men vi tar oss an uppgiften med glädje och stor stolthet.

Följ gärna vidare äventyr på bloggen Vår lilla Alice.

Om att passa tider

2007-03-09T12:13:00.000+01:00

Punktlighet är en dygd, så under min uppväxt var jag en väldigt odygdig flicka.

Alla barn har förstås problem med tidsbegreppet och de stackars föräldrarna som väntar hemma med maten kan nästan aldrig konkurrera med glädjen över att åka pulka nedför en backe, om och om och om och om igen. Barn lever i Nuet och Klockan är något som på sin höjd berättar när det är dags för Bolibompa.

En dag i lågstadiet kom jag t ex löjligt mycket försent till skolan när jag och en kompis fick för oss att rädda alla daggmaskar som låg på asfalten efter nattens regn.

Som tonåring förväntas man dock ha greppat det där med Tid. Men då finns det andra saker som påverkar lusten att respektera tider. I mitt fall uppfattade jag aldrig högstadiet som särskilt utmanande och jag trodde aldrig mina lärare skulle ha något att säga de inledande minutrarna som jag inte redan visste eller som inte bänkkamraten kunde sammanfatta i en eller två enkla meningar.

Främst efter långraster var det svårt att passa tiden. Hur går man ifrån rundpingisbordet medan man fortfarande vinner och vem kan lämna en whistomgång innan man får reda på om man får full utdelning på sin åttakorts klöver? Det låter ju väldigt respektlöst så här i efterhand, både mot lärare och klasskamrater, och som vuxen anstränger jag mig faktiskt riktigt mycket för att passa utlovade tider.

Min sambo har aldrig heller varit något under av punktlighet och med detta påbrå i bagaget drar jag följande slutsats angående Minitullen.

Minitullen tänker inte alls dyka upp imorgon på sin beräknade födelsedag. Minitullen tänker komma lite nonchalant insläntrande, några dagar försent, trygg i förvissningen att det som han eller hon missat de där sista dagarna kan han eller hon lika gärna lära sig nästa vecka.

Ja, det är humor...

2007-03-07T11:06:00.000+01:00

Minitullen har legat fixerad med huvudet nedåt i sju veckor nu, utan minsta antydan till att vilja komma ut. Man borde ändå kunna anta att det är rätt tråkigt därinne nu för tiden. Förutom att röra lite sporadiskt på armar och ben, sova en massa, suga på tummen, lyssna på ljud och gripa tag i navelsträngen finns det inte så mycket mer att göra.

Fast en annan sak gör förstås Minitullen nu så här när förlossningen närmar sig. Minitullen övar på att andas där i sitt fostervatten. Japp, det är sant. Det låter ju som science-fiction, men foster drar alltså in och puttar ut vatten ur sina lungor för träna sina andningsmuskler. Och så ibland, när man övar på det viset, då får man hicka.

Magen hoppar till med jämn frekvens och min sambo hojtar hjälpsamt in i magen:
- "Prova att stå på huvudet och dricka vatten!"

Ja, det är humor det.

Vila och äta

2007-03-06T09:49:00.000+01:00

Om man bortser från rent genetiska förutsättningar, så handlar det alltid om att äta och sova bra för att hålla sig frisk och stark. På tredjeplats hamnar en lagom anpassad mängd motion eller möjligen ett tryggt socialt nätverk eller ett kärleksfullt förhållande, vilket också alltid är hälsosamt och stärkande för själ och kropp.

I dagens samhälle där tjejer mestadels lever på sushi, vegankäk, mineralvatten och GI-mat, så anses det kanske inte helt PK att vara stolt över att man med god aptit äter två mål husmanskost varje dag, men det är jag och det gör jag. Jag tror rejäl mat håller mig frisk och energisk.

Vad gäller sömnen så har jag ärvt en av min fars speciella talanger. Den går i princip ut på att man går och lägger sig, och så somnar man. Låter ju enkelt, men tydligen är det långt ifrån alla förunnat att kunna sluta ögonen och somna på begäran. Min far jobbade skift under hela sitt yrkesverksamma liv och förutom sin talang att somna rakt upp och ner när som helst, kan han även sova precis lika djupt och innerligt oavsett när på dygnet han slocknar, och oavsett hur mycket larm och oväsen som omger honom. Den biten har jag inte riktigt kläm på, men jag jobbar ju inte heller skift och kanske klarar mig ändå.

Så, under hela graviditeten har jag ätit och sovit duktigt. Vilket gör att det nu känns lite konstigt att vara hemma från jobbet för att vila och äta och ladda inför själva finalen. Om man redan sover och äter så mycket som man behöver - hur laddar man ändå lite till?

Ich bin Mutterfrei

2007-03-05T09:17:00.000+01:00

Idag gick jag minsann inte till jobbet.

Jag åt nyss min normala innan-jobbet-frukost medan jag ögnade igenom nättidningarnas rubriker. Enda skillnaden mot en normal arbetsdag är att klockan är snart halv tio.

Att vara mammaledig utan barn är rätt lämpligt.

Babyhull

2007-03-04T10:48:00.000+01:00

Nu är det en vecka kvar till den 10 mars och bäbisar i magen så här på slutet ökar i vikt med ungefär ett hekto i veckan. Barnmorskan säger att Minitullen är normalstor, men förmodligen kommer väga närmare fyra kilo om jag går tiden ut.

Klart det säkert hade varit lämpligare att föda fram ett "behändigare" barn, men innerst inne är jag nog väldigt tacksam om vi får en lite större bebis med runda kinder att ta hand om. De små ynkliga, skrynkliga bäbisarna är säkert precis lika tåliga, men på en nervös förstagångsmamma tror jag att babyhull har en lugnande inverkan.

Väskan är packad

2007-02-25T21:01:00.000+01:00

I helgen packade jag BB-väskan. Eftersom de flesta förstagångsföderskor verkar vanka omkring hemma som osaliga andar med oregelbundna värkar under minst en dag innan de får fara in på BB, så kan det ju tyckas lite överarbetat att packa väskan i förväg, men jag tycker det känns rätt bra att ha den redo.

Följande har jag packat ner.

CD-skivor
På förlossningsavdelningen finns en CD-spelare. När vi var där på visning berättade sköterskan att den var fastkedjad. Jag känner min sambo rätt väl och blev väldigt förvånad över att han höll inne med den annars så självklara frågan: "Och är det vanligt annars att kvinnor försvinner under förlossningen med musikanläggningen?"

Jag har packat ner Tom Waits, Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Beautiful South och Jonathan Butler. Jag vill bara ha väldigt gamla, goda vänner med mig i förlossningsalen.

Tidsfördriv
Som tidsfördriv på BB blir det en ny och en gammal deckare - en ny Camilla Läckberg och en gammal Bo Baldersson. Dessutom ska såklart sambons GameBoy med. Fast han får inte spela för mycket!

Bäbisgrejor
Minitullen har fått några ombyten kläder nedpackade, och bland annat en sparkdräkt som i blårandig frotté fullkomligt skriker sjuttiotal. Det är nämligen så att sambon bestämt att Minitullen ska åka hem i samma kläder som han själv åkte hem i för 33 år sedan.

Kläder
Även vi vuxna ska packa ner kläder, både för hemresa och själva BB-vistelsen. Eftersom jag kommer från en skofamilj är det största problemet att bestämma sig för om det lämpar sig bäst med Crocs eller Ecco Receptor-sandaler när man är nyförlöst.

Hygienartiklar
Necessären är fullproppad med hårsnoddar, hudsmörj, tvål, schampoo, borste, Lypsyl, tandborste, tandkräm, amningsskydd med mera.

Det viktigaste är dock inte alls nedpackat än. Dit räknas saker som patientkort, journal, pengar, ID-kort, mobil, nycklar, bilbarnstol och matlådor.

Det sistnämnda är nog extremt viktigt, för papporna får nämligen ingen mat på BB och jag har svårt att tänka mig att sambon skulle kunna vara på sitt allra bästa stöttande humör efter något dygn på förlossningen utan mat i magen!

Rastlös flodhäst?

2007-02-24T17:02:00.000+01:00

"De sista veckorna kommer du förmodligen att känna dig som en ganska rastlös flodhäst. " skrev BabyCenter i förra veckans nyhetsbrev.

Om vi börjar med rastlösheten, så kommer den sig av att hjärnan inte riktigt accepterat att kroppen är större, foglösare och tröttare och man blir lätt lite irriterad på sig själv. Hjärnan tycker det är en bra idé att städa förrådet, men kroppen säger ifrån rätt snart och man blir sedan sittande i soffan framför någon VM-tävling istället. Hjärnan tycker det vore trevligt med en shoppingpromenad nere på stan och kroppen säger efteråt att det måste kompenseras med minst två timmars bokläsande i sängläge. Man känner sig som en snabbt växande tonåring som sitter rastlös hemma i köket och tycker att livet är såååå tråkigt. Men om någon föreslår att man ska göra något kul, så blir svaret alltid: Nä, jag orkar inte.

Det är förstås lätt att tro att man känner sig som en flodhäst enbart för att man bär på så mycket extravikt, men det är inte hela sanningen. Det värsta är nog istället magmusklerna, som inte bör överbelastas medan de sitter bortflyttade från sin ordinarie position. Man måste alltså hela tiden putta runt överkroppen genom att stödja sig på armarna, och det kan bli lite skakigt och otympligt ibland. Vidare så är balansen lite off, vilket också bidrar till att man känner sig klumpig. Man glömmer också bort ibland att magen putar ut och buttar till hyllor och folk i fikarummet med Minitullen om man inte tänker sig för.

Men det är inte så farligt egentligen. Man måste bara påminna sig själv om att ta det lugnt och röra sig behärskat. Då är man inte en rastlös flodhäst, utan enbart en stolt kvinna som värdigt skrider fram genom sista veckorna på sin gravididitet.

I väntans tider...

2007-02-24T16:02:00.000+01:00

95% av alla barn föds inom den tidsperiod som börjar två veckor innan beräknat förlossningsdatum och slutar två veckor efter detta datum. Med så övertygande statistik i ryggen är det ju läge att tro att Minitullen borde anlända någon gång under den kommande månaden. Jag går officiellt i väntans tider.

Mobilt personnummer

2007-02-21T20:34:00.000+01:00

Alla barn som föds under 2007 får ett personnummer som också är (eller kunde varit) ett mobilnummer. Barn som föds idag är t ex 070-221xxxx. Det är ju lite skojigt, men Minitullen kommer inte få en nalle med sitt personnummer, för det är ju ändå inte en så bra idé att hela världen vet om ens sista fyra siffror.

Magskoj

2007-02-08T07:24:00.000+01:00

Det anses såklart ofint att driva med "tjockisar", men det är ju ändå något smått humoristiskt med extremt runda magar.

Min yngsta systerdotter kunde t ex i tvåårsåldern med hjälp av flexibla bukmuskler och en rejäl inandning få en, för henne, enorm mage. -Stoooooor mage, sa hon, och lät magen bli en ballong och fick alla att skratta av förtjusning.

Nu när man själv har en stor mage, finns det också en del roligt skoj man kan ha. Ett roligt fenomen är att magmusklerna, som snällt delat på sig för att ge plats för Minitullen, numera sitter lite mer på sidorna av magen än längs med mitten. Genom en halvhjärtad sit-up kan jag förvandla Minitullens annars iglooformade boning till något som har ett riktigt fint spetsigt hustak.

En annan grej jag ser fram emot med spänning är att få se insidan av min navel. I ett av mina amerikanska nyhetsbrev jämför de naveln med "klarknappen" som man ibland kan hitta på kalkoner och skinkor. En sådan som ploppar ut när köttet är färdigt.

Det vore rätt skojigt om det blev så för mig. Chansen finns ju att naveln vänds ut och in, precis när det är så trångt att Minitullen inte längre vill stanna kvar på insidan. Barnet är klart och det vill ut ur ugnen.

Nöff

2007-02-01T19:16:00.000+01:00

En kollega med kinesiskt påbrå väntar också sitt första barn i år. Barnets mor- och farföräldrarna är förstås väldigt lyckliga för tillökningen, men just detta år är de alldeles särdeles extra lyckliga. 2007 är nämligen Guldgrisens år!

Jag är själv född i Grisens år och nu kommer också Minitullen födas i Grisens år. Djuråren återkommer med tolv års mellanrum, men just Guldgrisens år, det återkommer minsann bara vart sexhundrade år och det är tydligen enormt bra för börsen och alla Guldgrisar spås ett finansiellt rikt och tursamt liv.

Det är nästan så att man anar att Minitullens pappa visste om detta i förväg...

Nu vaggar jag fram!

2007-01-31T18:44:00.000+01:00

Sent omsider kommer så krämporna smygande. Först fick jag järnbrist och blev trött, men det ordnade till sig genom att jag dopade mig med järntabletter och C-vitamin. Sedan överfölls jag av halsbränna när jag skulle sova, men det löste sig också om jag bara undvek att överdosera på jobbkaffe eller stark mat.

Därefter började jag "lossna i fogarna" och höfterna säger Aj, Aj! när jag försöker röra mig fort eller för mycket. De föga uppmuntrande medicinska artiklarna säger att foglossning endast botas genom att föda barnet och låta bäckenet stabiliseras igen, så kanske får jag nu acceptera att vagga fram i sakta mak och känna mig gravid. På riktigt.

Vems hippa bäbis är det där?

2007-01-28T21:32:00.000+01:00

Jag har bloggat tidigare om mitt bristande modeintressere och hur min frånvarande märkesmedvetenhet eller trendkänsla leder till att det blir mycket billigare att handla saker till mig själv eller Minitullen.

Men Minitullen har en mängd släktingar som älskar mode och märken och har både tid och lust och pengar att lägga på detta intresse. Detta kommer resultera i att Minitullen, utan att jag behöver anstränga mig nämnvärt, förmodligen kommer bli en enormt hipp bäbis. I helgen var Minitullens farmor på besök och Minitullens kollektion utökades med en underbart illgul fleeceoverall från danska Molo, som tillverkar trendiga färgglada barnkläder.

Kanske kommer det bli svårt att övertyga folk om att Minitullen faktiskt är vår bäbis?

Jag ser framför mig hur nyanställd dagispersonal vägrar låta oss hämta Minitullen på kvällen.
- Jaså, du ska hämta ditt barn? Dagispersonalen granskar mig uppifrån och ner, tar ett djupt andetag och fortsätter.
- Nä, tyvärr, din man måste redan ha hämtat ert barn. För kvar här hos oss finns bara ett barn i Peak Performance-overall och Timberlandskor.

Alice eller...?

2007-01-21T10:41:00.000+01:00

Om Minitullen blir en tjej ska hon heta Alice. Kanske Alice Linnea. Men om det blir en kille, så finns risken att vi inte hinner bestämma oss för ett namn innan det är dags. Kanske hinner vi inte bestämma oss inom de tre månader som Skatteverket ger föräldrarna efter födseln heller...

Det namnförslag som är starkast kopplat till Minitullen så här långt, förutom just Minitullen då, är Fritz Lorentz. Kombinationen av min och min sambos farfädrars förnamn har en oförklarig charm, men om inte Minitullen tänker starta dansband (precis som sin egen farfar!) så kan nog ett namn som Fritz Lorentz vara lite svårt att leva upp till.

Mina kollegor är full av namnförslag, fast man tycks mest tävla i att föreslå fyndiga namn, såsom Tender Love eller Les Pål.

Enligt namnsajten SvenskaNamn kan vi i värsta fall faktiskt döpa Minitullen till Tulle. Två barn har fått Tulle som andranamn sedan 1998.

Hur länge?

2007-01-13T19:59:00.000+01:00

Det är jätteroligt att folk är nyfikna och frågar saker om Minitullen och mig och graviditeten, men jag har ännu inte riktigt lärt mig svara på alla dessa "Hur länge?"-frågor.

Jag antar att det är okej att svara "Jag vet inte." på frågorna, men det känns på något sätt som man förväntas ha ett bättre svar. Hade jag varit gravid förut, så skulle man ju kunna klämma till med mer kvalificerade gissningar, men nu låter jag nog som världens mest veliga människa när jag får en "Hur länge?"-fråga.

Hur länge kommer du jobba?
Njah, jag får ju jobba så länge jag vill, så jag gör väl det. Jobbar så länge det känns bra alltså. Så hur länge det blir? Ingen aning.
Hur länge kommer du vara mammaledig?
Min sambo är jättegärna pappaledig en hel massa, men jag är väl hemma till en början. Det beror ju på hur vardagen funkar liksom, men många säger att 6-8 månader är lagom. De kanske har rätt?
Hur länge kommer du amma?
Förutsatt att jag är kapabel till mjölkproduktion och det fungerar bra, så tycks ju amning vara jättebra bäbiskäk i 4-12 månader sådär. Så om jag kan amma som kommer jag att göra det, men hur länge vet jag inte. Minitullen kanske vägrar att hålla tillgodo med bröstmjölk efter att ha provat äppelmos för första gången och då blir Minitullen säkerligen upprörd om jag redan i förväg bestämt hur länge han ska ammas!

Kuddar

2007-01-08T19:46:00.000+01:00

Det är många kuddar på tapeten just nu.

Minitullen och jag fick idag vår julklapp från Minitullens pappa. Vi fick en härlig "korvkudde" med ett fint randigt örngott. Anledningen till att jag fick vänta på min julklapp var att den var tvungen att åka hit ända från USA.

Jag hade önskat mig "tonårsmodellen" (ca 137 cm lång) eftersom vuxenmodellen var exakt lika lång som jag är och att stöka runt med den i sängen skulle förmodligen känts lite som att brottas med sig själv. Men med hjälp av min "teen bean pillow" hoppas jag kunna sova bekvämt hela vintern, oavsett magomfång.

Sambon fick också en kudde i julklapp. Vetekudden har han faktiskt använt var och varannan dag sedan han öppnade paketet och mest använder han den till att värma sina frusna fötter. Förutom vetekudden fick sambon två par Brobergskalsonger och Minitullen gav honom en bok - Värsta Pappan av Ronny Olovsson.

Den tredje och sista kudden jag tänkte nämna är krockkudden. Minitullens bokföring belastades med en oväntat stor utgift när vi förra veckan kopplade ur krockkudden på passagerarsidan, men nu kan vi till våren installera en barnstol och köra runt och visa Minitullen världen och visa världen Minitullen.

Många små små kläder

2007-01-07T10:51:00.000+01:00

Efter att jag och sambon återvänt från våra respektive födelseorter, så hade vi samlat på oss en hel drös med söta barnkläder från snälla släktingar och vänner.

Jag har nu sorterat dem efter storlek och om Minitullen är hyfsat normalstor kommer vi t ex under de två första månaderna kunna välja bland sju olika sparkdräkter, sex pyjamasar, tre klänningar, fyra par byxor, sex stycken bodies, två koftor, tre mössor och fyra tröjor.

Inför nästa storlek (ca 2-6 månader) finns det ändå mer roliga kläder att välja på, men de får inte plats i Minitullens byrå för den är redan full!

Bilburen

2006-12-18T20:31:00.000+01:00

Sedan min sambo skadade foten har jag fått agera chaufför och vi åker gemensamt tur och retur till jobbet varje dag.

Att slippa cykla har både fördelar och nackdelar. Nackdelen är att jag går miste om en lagom dos vardaglig motion, men fördelen är att man känner sig långt mindre gravid när man kör bil än när man cyklar.

"Man är inte äldre än man känner sig", brukar folk ofta säga, fast uttrycket "Man är inte gravidare än man känner sig" är kanske inte riktigt lika gångbart. Jag känner mig ju oftast inte alls gravid och jag hade en kompis som var gravid i nio månader utan att veta om det, och vi är/var ju förmodligen precis lika gravida som alla andra gravida.

Nåväl, det positiva med att vara bilburen är alltså att jag slipper ta mig över Vallamassivet och bli förbicyklad av hundratals ungdomliga studenter som jäktar till morgonens första föreläsning eller hem från den sista. På platten har jag inga problem med att bli förbipasserad av andra cyklister, men i uppförsbackarna brukar jag gärna vilja trampa på riktigt fortfort för det passar mina muskler mycket bättre att backen tar slut så fort som möjligt. Jag känner mig alltså enormt gravid när jag nu istället ligger och kajkar i evigheter längs högerkanten medan folk swooschar upp för backen i ett killevipp.

Man kan enkelt göra en topp-tre-lista på saker jag tänker göra med glädje när jag inte längre är gravid:

1. Slänga mig handlöst efter volleybollar, oavsett om jag har någon chans att nå dem eller inte.
2. Sova på mage eller rygg.
3. Cykla förbi små studenter på väg uppför Vallamassivet.

Minitullens byrå

2006-12-16T11:57:00.000+01:00

Ur 9månaders artikel om gravida kvinnor: När förlossningen närmar sig börjar hon boa in sig genom att städa, pynta, göra i ordning barnkammaren och liknande.

Även om artikeln tycks skriven av någon som till vardags jobbar på ett naturprogram om lemurer eller myrslokar, så stämmer det bra att man gärna vill fixa till det här hemma nu när det ska bo ännu en människa i lägenheten.

Minitullens första egna möbel är nu på plats. Det blev en billig byrå från IKEA, som nu innehåller andra praktiska saker från samma affär, såsom tvättlappar och madrasskydd KRAMA och dra-på-lakan LEN. Dessutom ligger Minitullens första kläder i översta lådan.

Sambon är helt inne på att vi bör kunna bädda och förvara Minitullen i understa byrålådan!

Högläsning

2006-12-16T10:07:00.000+01:00

Ljud som Minitullen lärt känna ifrån sin inbakade position i min mage påstås kunna ge en trygghetskänsla även ute i den skrämmande otäcka verkligheten. Så, för att se till att barnet känner sig härligt trygg med faderns röst rekommenderas högläsning.

Det är trevligt att sambon gärna läser för oss, men jag önskar ibland att vi fick välja mellan några andra böcker är Klas Eklunds "Vår Ekonomi" (en introduktion till samhällsekonomi) och Stora Skrattboken (3000 roliga historier).

Tredje trimestern

2006-12-10T16:51:00.000+01:00

Så börjar det lacka mot jul och jag går in i graviditetens sista tredjedel.

Om jag förstått saken rätt ska jag nu framöver bli stor, tung och klumpig, vilket kanske inte låter så skojigt, men det tycks vara ganska normalt beteende för mig kring jul, så på så vis är jag väl förberedd.

Fullt frisk?

2006-12-05T18:04:00.000+01:00

Nästan alla frågar hur man mår när man är gravid. Jag brukar svara att jag mår bra, och ibland lägger jag till att jag blivit friskförklarad av Mödravården, utifall någon skulle få för sig att jag bara gick omkring och var "den inbillade friske".

Då är det flera som har varit intresserade av att veta vad som krävs för att bli friskförklarad. Det bor säkert en liten hypokondriker i de flesta av oss, och jag tror många skulle må bra av att bli "friskförklarade" några gånger per år.

Först så får man lämna ett urinprov där de letar efter tre saker - äggvita, socker och bakterier. Hittar man inget av dessa anses man inte lida av någon allvarlig njursjukdom, havandeskapsförgiftning, (graviditets)diabetes eller urinvägsinfektion.

Sedan pickar de ett litet hål på fingertoppen med en nål, och mäter blodvärde och blodsocker. Blodvärdet säger en hel del om hur man mår, framför allt påverkas värdet av problem i mage eller tarmar, men eftersom så mycket nytt blod bildas vid graviditeten så är det jättevanligt med låga blodvärden hos gravida utan att man för den skull är sjuk. Då får man bara se till att äta järntabletter för att få upp värdet igen. Blodsockret testas enbart för att kunna avskriva graviditetsdiabetes.

Slutligen tar de blodtrycket och så får man väga sig. Blodtrycket går oftast ner under graviditeten, men högt blodtryck är vanligt vid havandeskapsförgiftning. Även en skenande vikt kan tyda på detta.

Om man klarar alla dessa prover så är man frisk.

Minitullen friskförklarades inledningsvis via ultraljud, men friskstämplas också löpande genom avlyssning av hjärtljud och mammans ökade magmått.

Viktrekord

2006-12-03T10:33:00.000+01:00

Imorse vägde jag mer än någonsin gjort förut.

När jag slutade röka gjorde jag det enligt principen "Unna dig vad som helst, så länge du inte röker!" och det var ett lyckosamt koncept så till vida att jag nu, nästan 50 månader senare, fortfarande inte rökt ett endaste bloss, men ur viktsynpunkt var det inte ett lika smart drag. Efter rökstoppet steg alltså min vikt (snabbt, men säkert) till nya oanade höjder och det skulle alltså krävas att jag skulle bli gravid i sjätte månaden innan jag lyckades bli lika tung igen.

Fast rökslutarkilona fördelades förstås jämnt över hela kroppen, vilket man inte kan säga om Minitullekilona. Efter att ha levt rätt länge med kroppens tyngdpunkt på ett visst sätt är det inte helt lätt med balansen när man har ett bowlingklot frampå magen. Jag undviker alla former av balanskonster, men det händer ibland att jag fastnar i en mjuk soffa.

Interaktion

2006-12-02T12:13:00.000+01:00

Jag läser i ett nyhetsbrev att nu kan jag minsann interagera med barnet i min mage.

Nu för tiden ska Minitullen vara så välutvecklad att Minitullen inte bara kan ta in hörselintryck och känselintryck, utan också reagera på dem. Mer eller mindre medvetet kan Minitullen alltså krypa närmare saker som intresserar eller dra sig bort från saker som skrämmer eller stör.

På sistone tycks interaktionen mest bestå av att så länge jag ser till att Minitullens värld gungar, så sovs det gott därinne och när jag slår mig till ro, så blir Minitullen rastlös och härjar en del.

Fast vi interagerar också på ett annat sätt. Jag tycks nämligen kunna få Minitullen att sluta härja genom att ropa på min sambo. Om jag t ex ligger i badkaret på kvällen, så är jag härligt avslappnad, vilket då betyder att Minitullen tycker det är hög tid för ett mindre kampsportsseminarium i min mage. Jag ser hur magen hoppar till och ibland börjar hela magen luta betänkligt och då antar jag att man samlats i ena änden av dojon för att gå igenom någon ny sparksekvens som ska riktas mot något av mina inre organ. Om jag då ropar på min sambo: - Kom Tulle, så ska du få se på något skoj! så upphör direkt all aktivitet och magen blir kav lugn.

Jag börjar snart bli orolig för att min sambo tror att jag inbillar mig alltihop.

99 dagar!

2006-12-01T21:45:00.000+01:00

Insåg precis att det inte längre är ett tresiffrigt antal dagar kvar till storken kommer. 99 dagar är ju fortfarande en väldig massa dagar, men det går åt rätt håll!

Tacksamt nog finns det en massa roligt att se fram emot under vintern. December brukar t ex alltid gå ruskigt fort. För man myser med ljus, godis och julbord, handlar julklappar och äter mer julmat och så letar man reda på en gran som Mysak kommer äta upp och en massa annat skoj. Under 2007 kan man sedan se fram emot en middag på Cloetta Center när LHC möter Frölunda i januari och det är VM i handboll för herrar i början av året, fyra delfinaler i svenska melodifestivalen och så kanske Minitullen dyker upp den 10 mars, precis då melodifestivalens stora final hålls i Globen.

Hon eller han?

2006-11-24T19:22:00.000+01:00

Vi vet inte vilket kön det är på Minitullen. Själv har jag nästan alltid sagt han om Minitullen, men om det beror på någon sorts inre moderlig intuition eller bara på det faktum att namnet Minitullen känns mer manligt än kvinnligt är omöjligt att säga.

Det finns många skrönor om hur barnets kön påverkar graviditetssymptomen. Jag gjorde en sådan test idag och med knapp marginal vann tjejskrocket! Då får Minitullens farmors mor rätt, för hon är den enda som konsekvent säger hon om Minitullen.

Pojke eller flicka?

Magens form (Toppig/bred)	Toppig	1 - 0
Pigmentrand (Tydlig/Saknas)	Saknas	1 - 1
Hjärtljud (< 140 / > 140)	> 140	1 - 2
Mammans skönhet (Vackrare / Fulare)	Eh?	2 - 3
Halsbränna (Mycket/Lite)	Lite	2 - 4
Bäbisen hickar (Mycket/Lite)	Lite	2 - 5
Bäbisen sparkar (Mycket/Lite)	Lite	2 - 6
”Cravings” (choklad & lakrits/frukt & surt)	Gissa!	3 - 6
Blåskatarr (Ingen/Många)	Ingen	4 - 6
Bäbisens placering (Högt/Lågt)	Högt	5 - 6
Blödande tandkött (Lite/Mycket)	Mycket	5 - 7
Utputande navel (Sent/Tidigt)	Sent	6 - 7
Illamående (Lite/Mycket)	Lite	7 - 7
Hårväxt (Mycket/Som innan)	Som innan	7 - 8
Inledande viktökning (Långsam/Snabb)	Långsam	8 - 8
Dricker mjölk (Lite/Mycket)	Mycket	8 - 9

Födelsedag

2006-11-23T18:11:00.000+01:00

Sin vana trogen köpte Minitullen ännu en politisk bok till sin pappa när det var dags att uppvakta honom på 33-årsdagen. Förra boken var tydligen underhållande, men eftersom författarinnan var av "fel politisk härkomst", så såg Minitullen till att denna gång införskaffa en bok av en högermänniska. Det fick bli en bok om Popvänstern av Erik Zsiga, som till skillnad från Lena Sundström, som skrev för Metro och Aftonbladet, skriver för Moderna Tider och Svenskan.

Nästa gång är det Minitullens tur att ha födelsedag!

Viktkurvan

2006-11-20T21:12:00.000+01:00

Batteriet i vår badrumsvåg tog slut den 10 november och först igår åtgärdades detta, vilket har inneburit att jag och Minitullen förblev ovägda i drygt en vecka. Jag tänkte på alla bananbitar som jag doppat i vår nya chokladsmältarmojäng och på TV-kvällarnas alla rostisar med ishavssallad och var rätt säker på att jag förmodligen fullkomligt exploderat i vikt, och stirrade klentroget på vågen som nu sa att jag gått ner två hekto sedan sist.

Då skiftar snabbt oron till att handla om att jag kanske inte går upp tillräckligt mycket istället, vilket naturligtvis kräver en utredning. Så jag letade fram två sidor på nätet, Netdoktor och BarnTotal, där det beskrivs hur en normal gravid viktkurva bör se ut och jämförde dessa med min egen. Folk i min viktklass ska totalt öka mellan 11,5 - 16 kg och om jag räknar på medelvärdet (13,75 kg) blir kurvorna så här.

Den rosa kurvan är Netdoktorns förslag på viktökning och den gula är från BarnTotal. Den blåa är min egen viktkurva, och den ser ju i det närmaste onormalt normal ut. Snuckert.

Huvudvärkar

2006-11-18T16:23:00.000+01:00

De första graviditetsmånaderna förlorade jag min förmåga att spå väder.

Jag har vanligtvis ett tryckkänsligt huvud, som direkt meddelar via en huvudvärk när vädret får för sig att växla för snabbt mellan hög- och lågtryck eller när det är åska i luften. En rätt påfrestande talang, även om det roade mina före detta kollegor långt nere i sjukhusets fönsterlösa bunkrar att jag kunde förutsäga vilket väder vi skulle få på hemvägen. Jag antar att allt nytt blod som Minitullen behövde, och det påföljande sänkta blodtrycket, inledningsvis tog udden av lågtryckshuvudvärkarna, men nu dyker de upp ibland på grund av det, milt sagt, omväxlande höstvädret.

Alla huvudvärkar har en förklaring och uppstår de på grund av vätske-, sömn- eller näringsbrist så behöver man inte äta några värktabletter, för då vill ju kroppen bara ha vätska, sömn eller mat och *poff* så är huvudvärken borta. Men när jag förut fick lågtryckshuvudvärk brukade jag pilla i mig en Panodil för jag lyckades inte komma på något sätt att ändra på vädret.

Har bestämt mig för att inte Minitullen ska utsättas för några läkemedel, så nu för tiden gäller det att hitta på andra knep för att minska "trycket i hjärnan". Det här är vad som visat sig effektivast hittills - vistas utomhus, hålla sig i rörelse och dricka en slurk kaffe. Idag gjorde vi alltihopa när vi gick på bandy och såg Derby vinna med 9-1 mot Eskilstuna!

Pulsmätning pågår

2006-11-14T17:45:00.000+01:00

Just nu sitter jag framför datorn med min pulsmätare på mig och tydligen behövs det 75 slag i minuten för att blogga. När man är gravid ökar blodvolymen och mängden blodkärl, så både hjärtats slagvolym (mängden som pumpas ut ur hjärtat vid varje hjärtslag) och puls (antalet hjärtslag per minut) måste öka för att se till att all syresättning fungerar som den ska. Det här måste förstås undersökas!

Hittills har experimenten visat att min vilopuls verkar ha höjts med ungefär 10 slag per minut, medan min puls vid normala vardagliga göromål tycks vara ungefär som vanligt. Det låter ju lovande, för då finns det förmodligen bra chanser att hjärtat mäktar med Minitullen hela vägen fram till leverans.

Man rekommenderar gravida att försöka hålla sin puls under 140 slag i minuten, men för mig med hög arbetspuls skulle det i princip innebära att jag inte ens kan gå uppför backar eller äta en överdådig middag, så jag tror jag struntar i den begränsningen. Framför allt skulle jag inte kunna ta mig till jobbet, för halvvägs mellan vår lägenhet och våra jobb ligger Linköpings tätorts högsta punkt och "Vallamassivet" (95 m ö h) måste jag cykla över varje morgon och kväll.

Formeln "MaxPuls = 220 - ålder" fungerar alltså inte särskilt bra på mig. Om min maxpuls vore 185, skulle 175 (vilket är vad jag brukade snitta då jag lufsade runt femman två gånger i veckan) vara 94% av min förmåga och något sådant skulle räknas som extremt högintensiv träning! Jag lovar att mina joggingrundor i "prattempo" knappast kvalificerar som någon elitnivåträning...

Pappakläder

2006-11-13T19:16:00.000+01:00

I helgen plundrade jag sambons garderob i jakt på bra T-shirts och tröjor att använda under de här sista månaderna. Det var inte ens min egen idé, utan sambon föreslog det självmant när jag på lördagen funderade på att leta på stan efter några nya tröjor som jag fick plats i ordentligt. Man kan säga att min sambo är lika snäll som han är ekonomiskt sinnad.

Eftersom sambon är exakt tjugo centimeter längre än jag, så blir hans tröjlängd alldeles lysande nu när jag vill drapera magen. Magen börjar först nu synas ordentligt, även om min sambo redan för en månad sedan utropade: - Ha ha, nu är du ett Rundo!

Det blev en ganska hög hög med T-shirts och flera av dessa har jag själv en mindre variant utav, så folk kommer nog inte märka att mina mammakläder egenligen är pappakläder. Jag hängde alltså tillbaka T-shirten med texten: I didn’t go to work today. The voices told me to stay home and clean my guns, men ångrade att jag inte hunnit införskaffat denna T-shirt till sambon.

Fars dag

2006-11-12T21:11:00.000+01:00

Varje vardagsmorgon följer Minitullen med sin mamma till jobbet. Hon behöver nämligen en hel del hjälp där, för det kan vara besvärligt ibland att vara Ingenjör. Men stackars Minitullens pappa, som också är Ingenjör, han får klara sig utan hjälp. Åtminstone till Minitullen är stor nog att åka barnvagn.

Som en liten tröst köpte Minitullen en bok till sin far som överlämnades idag på Fars Dag. Minitullen hade hört folk i fikarummet prata om en bok om socialdemokrati som hette "Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar" och tyckte genast det var en ypperlig present till sin högerliberale politiktokige far.

Minitullen vet inte än om boken uppskattades eller inte, men nu har hur som helst pappan legat och läst den i badet i nästan trekvart!

Live to Win

2006-11-12T18:03:00.000+01:00

Minitullens farmors mor benämner gärna Minitullen "Trudelutten", eftersom båda föräldrarna har ett visst musikaliskt intresse. Den blivande pappan rockar ju helst loss så mycket det bara går, hela tiden, så jag känner mig smått tvungen att stå för Minitullens mer klassiska skolning. Häromveckan satt jag framför pianot och spelade en sonatin av Clementi för Minitullen, och blev lite bekymrad när jag spelade fel. Tänk om Minitullen tror att det skulle vara på det viset?

Det kanske är säkrast att spela CD-skivor för bäbisen, men det blir inga barnvisor (det hinns nog med tids nog) utan Minitullens signaturmelodi är Paul Stanleys (ja, han som var snyggast i rockgruppen Kiss) nya låt "Live to Win". Sambon spelar skivan oavbrutet och det dansas och sjungs här i lägenheten och det är väl bara att hoppas att Minitullen inte är synthare.

Day by day, kickin' all the way, I'm not cavin' in.
Let another round begin! Live to win!

Hjälper det att gnälla?

2006-11-10T18:50:00.000+01:00

Ofta stöter jag på Linda Skugges namn när det pratas om att vara mamma i Sverige. Hon tycks gå längst fram i en rad av mammor som inte är rädd för att prata om vardagens baksida och som får andra mammor att må bättre genom att hon gnäller för dem alla.

Om folk tror att de måste vara perfekta, speciellt som mammor, så gör säkert Linda ett viktigt jobb genom att visa att så behöver det minsann inte vara, men jag personligen är i det närmaste allergisk mot folk som ständigt gnäller. De stjäl nämligen min energi och tyvärr tycks de inte använda denna energi till att göra något åt sina problem, utan de använder den nya energin till att klaga ännu lite till.

Jag vet att jag hittills har haft en problemfri graviditet, men jag tycker ändå jag har rätt att tycka att mycket av gravidgnället är tämligen meningslöst. Ja, matsmältningen saktar ner till halvfart när man blir gravid, men det blir mycket bättre av motion, fibrer och mycket vätska än av gnäll. Och ja, det är svårare att sova när man inte kan ligga på mage och rygg och bäbisen i magen alltid härjar som mest när mamman försöker sova, men mot sömnbrist hjälper det mer att sova någon extra timme per dag än att gnälla en timme på nätet eller med väninnorna.

Och nej, jag tror inte att det hjälper att gnälla på Linda Skugge heller, så jag slutar nu.

I sjätte månaden?

2006-11-09T19:12:00.000+01:00

Det är svårt att få reda på vad som gäller när man räknar de "nio månaderna" som man ska vara gravid. Barnmorskan gör det enkelt för sig och säger att varje graviditetsmånad är exakt fyra veckor och att man därmed är gravid i tio månader, men gemene man vill gärna att man ska vara gravid i nio kalendermånader och då är det inte alls så lätt att veta i vilken månad man är. Jag har hittat på tre förslag på hur man räknar.

1. Om man utgår från de 40 graviditetsveckorna så är varje niondel 4,44 veckor och sjätte månaden skulle då börja efter 22,22 veckor. Då har jag varit i sjätte månaden i tre dagar.
2. Om man utgår från beräknat förlossningsdatum, så går jag in i sjätte månaden imorgon eftersom det då är fyra månader till storken ska komma.
3. Om man utgår från den gamla ramsan "Hej hopp under filten! Om nio månader kommer pilten!", så bör man istället räkna från beräknat tillverkningsdatum. Det skulle innebära att jag förblir i femte månaden en dryg vecka till.

Så möjligen är jag i sjätte månaden idag. Förslagsvis imorgon. Eller möjligen nästa helg.

Cool

2006-11-08T18:56:00.000+01:00

Idag berättar Aftonbladet om hur en lägre kroppstemperatur gör att man troligen åldras långsammare.

Själv är jag nästan alltid en grad lägre tempererad än normalbefolkningen, så nu ser jag fram emot att leva 15% längre också. Låt se, då kommer jag bli ungefär 96 år och Minitullen har då hunnit fylla 60 år. Så praktiskt, vid den åldern borde jag vara tämligen säker på att Minitullen klarar sig själv!

Platt på rygg

2006-11-06T22:08:00.000+01:00

När jag första gången fick höra att gravida kvinnor inte bör ligga platt på rygg, framför allt inte på hårda underlag, så associerade jag först till tordyvlar. Förmodligen Maria Gripes fel. Kanske kan gravida kvinnor inte komma upp om de hamnar på rygg? hann jag tänka som flyktigast.

Den egentliga medicinska anledningen är att ett stort viktigt blodkärl, vena cava, riskerar tryckas ihop mellan ryggraden och tyngden av bäbisen och dess boning. Detta kan snabbt leda till blodtrycksfall.

Jag har aldrig känt mig svimfärdig, men det är klart obehagligt att ligga på rygg numera. Enklast beskrivs känslan som att någon, sekunderna efter man lagt sig ner, kommer och placerar ett sjukilos bowlingklot på magen i höjd med höftbenen.

Detta, mitt alldeles första graviditetsbesvär, är ganska lätt att undvika, men det är väldigt lätt att man glömmer bort sig. Glad i hågen kan man t ex tro att en kvart i kvartersgårdens solarium är precis vad man behöver. Till skillnad från mina pepparkakor till föräldrar så börjar jag nämligen se ut som ett av spökena på Greveholm redan i oktober. Solandet var dock långt mer avslappnande förr i tiden, när man inte var tvungen att skifta tyngden från höft till höft i femton minuter...

Men det känns ändå mest trivsamt att Minitullen nu äntligen börjar märkas!

Livsduglig

2006-11-05T13:50:00.000+01:00

Nu far jag inte längre med osanning om jag hävdar att jag är med barn.

WHO och Socialstyrelsen med flera är överens om att fr o m idag antas Minitullen vara livsduglig och räknas därmed som ett barn. Nu har ju förhoppningsvis Minitullen varit livsduglig därinne redan från början, men de pratar alltså om livsduglighet även utanför mammans mage. Av de barn som föds i vecka 23 kan man idag rädda nästan 40%!

Minitullens karriär har gått fort. Först fanns det bara två celler, en från Hälsingland och en från Göteborg, som slog sig samman till en zygot. Bara tolv timmar senare var Minitullen en morula (en cellboll) och någon dag senare en blastula (en ihålig cellboll). Därefter var jag med embryo i fem veckor och sedan bar jag på ett foster till idag.

Men nu får man väl säga att Minitullen nått en platå där det blir svårare att avancera. Jag menar, man kan ju försöka med det mesta (lära sig läsa, bli tonåring, köra moped, bli myndig och skaffa egna barn) men någons barn förblir man oftast rätt länge.

Volleybollstopp

2006-10-29T22:00:00.000+01:00

Efter 21 veckor på tillväxt ska Minitullen enligt svensk standard vara cirka 25 centimeter och väga 380 gram. Det låter ganska mycket, och även om motion är nyttigt så börjar det bli dags att idka lite försiktighet.

I min favoritsport volleyboll så hoppar man en massa och slänger sig på backen, två moment som av förklarliga skäl inte rekommenderas när bäbisen i magen passerat halvkilot, fogarna börjar lossna och magen börjar puta. Därför spelade jag idag min sista match för säsongen och jag fick avsluta med en vinst. En klen tröst, för det känns allt lite vemodigt att lägga volleybollen på hyllan.

Hädanefter får jag nöja mig med att lufsa runt i joggingspåret tills dess att det går så långamt att jag lika gärna kan gå. Dessutom cyklar jag ju cirka trekvart varje arbetsdag, så jag hoppar över det där med gravidyoga och vattengympa. Det förstnämnda verkar ändå för svårt och det sistnämnda är för dyrt. Och man ska ju orka förbereda här hemma för den nya familjemedlemmen också!

Immunförsvar

2006-10-26T20:56:00.000+02:00

Denna vecka överförs mina antikroppar till Minitullen. Förmodligen plockade Minitullen på sig några för många, för igår och idag har jag haft ont i halsen och kanske kommer jag åka dit på en förkylning.

Fast Minitullen kommer få en bra uppsättning antikroppar, för sedan jag flyttade hemifrån har jag inte lyckats dragit på mig en enda flunsa. Det är klart jag är snuvig ibland, men jag har undvikit alla former av magsjukor, sängliggande och feber. Min hypotes är att jag ständigt vaccinerar mig själv genom att gnaga på mina naglar. Där bor det förmodligen en och annan bakterie som utmanar immunförsvaret, men inte tillräckligt många för att göra mig sjuk på riktigt.

En gång på tidigt nittiotal uppsökte jag dock en jourläkarstation, men det var för att jag petat in ett halmstrå i ögat och rivit sönder hornhinnan och mot klantighet finns tyvärr inga antikroppar.

Mammabyxan

2006-10-21T15:00:00.000+02:00

Allt medan jag cruisade bland stadens affärer på jakt efter ett par mammabyxor förberedde jag mig mentalt för att försvarsblogga om varför jag förmodligen skulle gå hem tomhänt. Jag menar, antingen passar de inte, är för fula eller för dyra, men på H&M hittade jag ett par jeans som ser ur som vanliga jeans nertill och med plats för Minitullen upptill. Lov ske pris.

Min ovilja mot att shoppa kläder kommer initialt från ett bristande intresse för mode. Dessutom är jag, trots att jag är rätt medellång och medeltjock, inte alls skapt för massproducerade kläder. Om jag hittar ett par byxor där jag får plats med lår och vadmuskler, så behövs styltor och ett par Minitullar i magen för att fylla ut resten av klädesplagget. Lägg därtill det faktum att jag är alldeles för snål för att lägga ut mer på kläder än vad som är absolut nödvändigt.

Man kan enkelt förklara situationen så här. När t ex min systers familj shoppar kläder så springer de gladeligen in och ut i affärer och provar allting som ser snyggt ut och kommer ut med kassarna fulla, eftersom det var så svårt att välja mellan alla dessa klädesplagg som satt så bra och var så tjusiga.

När jag shoppar kläder går jag motvilligt in i en affär och hoppas innerligt att jag på så kort tid som möjligt ska hitta någonting alls i affären som är funktionabelt, inte kostar skortan och som inte får mig att se hemsk ut. Oftast misslyckas jag.

Men inte idag! Jag har landat ett par mammabyxor!

Mammakläder

2006-10-20T16:39:00.000+02:00

Till helgen är jag halvvägs genom min graviditet. Jag är splittrad i frågan om det känns som det gått fort eller långsamt så här långt. Ibland känns det som jag varit gravid i en evighet, samtidigt som jag tycker veckorna bara försvinner.

Jag har gått upp ganska exakt tre kilo sedan i somras, vilket betyder att jag nu väger ungefär lika mycket som innan sommaren (bikinibantning = -3 kg) och har alltså fortfarande kläder som passar bra.

Vårgarderob. Höstgarderob. Same difference.

Men garderoben krymper ändå så sakteliga. Det känns så både när jag tittar på antalet klädesplagg som fortfarande passar och på hur dessa kläderna faktiskt passar. Tydligen vill inte bara magen få plats, utan den protesterar också något mot skärp och knappar.

För några veckor sedan var jag nere på stan och inventerade de av stadens affärer som säljer mammakläder, såsom Polarn O. Pyret, Growinlife och Lindex. Mammakläder är inte alltid fula, men de tycks sällan billiga. Hur som helst, imorgon ska jag göra ett allvarligt försök att införskaffa ett par mammabyxor!

Jag nämner det här i bloggen. Med ett utropstecken och allt. Kanske blir det faktiskt av på det viset?

En förmiddag på stan innan jag går på damhockeymatch och jag går hem med en påse med ett par byxor i. Hur svårt kan det vara?

My Minutes of Fame

2006-10-18T21:35:00.000+02:00

Igår blev det uppståndelse på jobbet! Det kom ett blombud till företaget och eftersom jag sitter flera hundra meter (nåja) från dörren, så hann hela halva korridoren bli nyfikna och avundsjuka på den som kunde tänkas vara adressat av den stora blomsterkvasten. Döm om min förvåning när blommorna var till mig!

På kortet stod det:

"Grattis till den stundande tillökningen! Och lycka till!"

och den kom från mitt konsultbolag!

Fullständigt oväntat, men väldigt, väldigt uppskattat!

Sjätte sinnet

2006-10-16T19:05:00.000+02:00

Jag prenumererar på några nyhetsbrev som berättar för mig vad som händer med mig och med min bäbis, vecka för vecka. Mestadels stämmer inget vad gäller mina symptom (eftersom jag tycks lika okänslig mot graviditetshormoner som jag är mot spänningen i motorsport), men tydligen ska utvecklingen hos alla foster vara makalöst likartade fram till vecka tjugo och det är alltid väldigt spännande att läsa om vad Minitullen lär sig därinne.

Förra veckan bildades det t ex tandanlag till vuxentänderna(!) och nu i veckan färdigställs alla fem sinnen. Så nu är det dags att börja prata med magen!

Tidigare när jag berättade för Minitullens pappa om detta lät konversationen så här:

Mamma Tulén: Tydligen lär sig foster väldigt snabbt att känna igen sin mors röst. Det är för att...
Pappa Tulén: Hon pratar så mycket!

Även utan ett sjätte sinne, borde jag ha förutspått det inpasset.

Sparkas det?

2006-10-15T15:46:00.000+02:00

Det börjar bli dags att känna fosterrörelser nu och alla som man träffar frågar såklart om det sparkar i magen. För att känna tidiga, tydliga fosterrörelser ska man helst fått barn förut eller åtminstone vara smal och inte ha för stark magmuskulatur som håller in alltihopa. Möjligen är det för mycket stoppning runt Minitullen, för trots att sparkarna hördes tydligt sist vi lyssnade på fostrets hjärtslag (Minitullen tjongade till flera gånger mot mikrofonen så det sprakade och fräste i högtalarna) så kände jag ingenting.

Fast visst händer det saker i magen. Jag har en massa magljud och "magkänslor" som jag aldrig hört/känt förut. Jag har ett "kluck"-ljud och ett som påminner om ljudet när man viker ihop en stor, tung presenning. Ett tredje nytt ljud är mer som bubblet från ett jäsrör under vinberedning. Sedan har jag två sorters små muskelryckningar, en som känns som ytliga ticks och ett som känns som små snabba, elektriska stötar inifrån. Men nej, några egentliga sparkar känner jag inte. Men Minitullen försöker nog!

Born to be my baby

2006-10-14T13:28:00.000+02:00

Vi har skrivit ut en lista från nätet, där någon vänlig själ har sammanställt allt som behövs under bäbisens första tre månader.

Barnvagnen står redo i förrådet, och det är ett paket på väg via postorder med lite småttingkläder (den vitgråa varianten) för den första tiden. Härnäst har jag börjat snegla lite mot nappar och nappflaskor, mest tack vare Rock Star Baby-varorna, som frestar mig något oerhört. Bakom produkterna står John Bon Jovi och hans trummis Tico Torres.

Fast jag tänker vänta lite med inköpet. Minitullen förtjänar nya, fräscha Rock Star-saker att suga på, och inte några stela grunkor som legat i förrådet i ett år.

En annan napp som kanske borde finnas på önskelistan är en napptermometer. Prylmänniskan i mig tycker den behövs!

Lugn och Panik

2006-10-14T10:54:00.000+02:00

"If you can keep your head when all about you are losing theirs, it's just possible you haven't grasped the situation." - Jean Kerr

Man kan faktiskt säga att jag oftast är Fröken Lugn i min nya gravida roll. Jag har övat på systerdöttrar och hundvalpar, jag gillar barn och barn brukar gilla mig, jag har ingen onormal förlossningsskräck, tappar sällan humöret i onödan och tror mig kunna klara oregelbundna sovtider ganska bra.

Fast ibland så visar Fröken Panik upp sin hysteriska nuna. Följande inre dialog utspelade sig nyss när jag förde in herrarnas nästa EM-kvalmatch i min kalender.

Fr. Lugn: Ojdå, nästa kvalmatch är inte förrän i slutet av mars. Då sitter vi förmodligen i TV-soffan och myser med det nya lilla knyttet.
Fr. Panik: Men herregud, det är ju alldeles snart! Jag?! Med en bebis?!
Fr. Lugn: Nåja, möjligheten finns ju att vi går över tiden, många förstagångsmödrar gör det. Då kanske vi ligger på BB när matchen går.
Fr. Panik: &"/(& i "/(&#, SKA VI LIGGA PÅ BB?!
Fr. Lugn: Jo, men det är väl ändå att föredra framför att föda i skogen eller i bilen på väg dit?
Fr. Panik: !!!!

Men som sagt, oftast är jag helt lugn.

Paradox

2006-10-11T18:02:00.000+02:00

Det finns 6 549 735 785 unika personer i världen. (Fler nu! Och nu!)

Så varför känns det då så märkvärdigt att jag har ännu en i magen?

Pappablogg

2006-10-10T18:55:00.000+02:00

Idag vill jag gärna tipsa om en rolig blogg skriven av en småbarnsfar. Han började blogga på Expressen, men finns nu här på blogspot med oss andra.

Bloggen är fortfarande skojig, och nu är den dessutom väldigt grön och fin.

Tvärtom

2006-10-09T18:00:00.000+02:00

När jag var liten var en av mina favoritpixiböcker Just det - fast tvärtom, och idag handlar inlägget om hur jag kroppsligen reagerat på de senaste årens två största omställningar.

Vid rökslutandet utlovades idel guld och gröna skogar. Man skulle få vackrare hy, maten skulle smaka bättre, man skulle bli mycket friskare och orka mer, men istället så höll jag nästan på att gå under i rökslutarplågor. "Det enda som behövs är viljestyrka, och du kommer bli rikligt belönad!". Pyttsan.

Mina första "belöningar" var små illvilliga blåsor (afte) i munnen som verkligen gjorde JÄTTEONT. Sedan dök finnarna upp, här, och där and everywhere. Luftrören fick fnatt och jag fick rethosta och återkommande förkylningar. Vikten ökade stadigt och det dröjde säkert 4-5 månader innan jag var något så när okej igen.

Nu har det gått 4-5 månader av min graviditet och där var man ju ordentligt förvarnad på att det inte skulle bli någon dans på rosor. Man skulle bli tjock, vara konstant kissnödig, vara illamående i tre månader, bli svimsig, tappa humöret eller vara alldeles för lättrörd, ha växtvärk i tjejmagen och ont i brösten, få blåskatarr, svälla i fötterna, dra på sig mängder av förkylningar, få andnöd eller hjärtsnörp vid ansträngning, vara trött jämt och få finnar eller pigmentfläckar överallt.

Men så blev det inte! Kroppen ansåg nog att jag led tillräckligt vid det där rökstoppet för fyra år sedan och glatt glassade jag mig igenom graviditetens inledande månader, helt utan hemskheter. Nu återstår bara att se vad som händer härnäst, efter att jag nu kvittat 4-5 månader av rökslutarplågor mot samma mängd plågsamma graviditetsbesvär. Time will tell.

Bokföring

2006-10-05T22:25:00.000+02:00

Jag inser att jag for lite med osanning igår när jag döpte blogginlägget till "Första inköpet". Min sambo har (såklart!) iordningställt en komplett bokföring för Minitullen i gnucash och med underrubriken Saker vi inte skulle ha handlat om inte Minitullen fanns har vi redan innan barnvagnen bokfört in en del utgifter på det kontot.

Bland annat har jag inhandlat två gedigna (hand)böcker i konsten att ta hand om småbarn. För balansens skull valde jag både en svensk storsäljare och en amerikansk bestseller. Övriga utgifter gäller kostnaden för folsyra (B-vitamin som är viktigt för fostret) och två utprintade ultraljudsbilder.

Själv skulle jag dock inte vilja att mina föräldrar presenterade en sammanställning av hur mycket man kostat dem genom alla år, så möjligen kommer jag försöka hindra min sambo från att leverera en inbunden bokföring till Minitullen på myndighetsdagen!

Första inköpet

2006-10-04T07:28:00.000+02:00

Första inköpet, och tillika Minitullens första fordon, blev en grå barnvagn med alla möjliga och omöjliga funktioner och tillbehör.

Jag tror banne mig den lyckades uppfylla alla mina krav. Den är diskret i färgen och mer praktisk än vräkig, den har stora luftfyllda hjul för alla mina planerade terrängutflykter, den har en hård bärbar liggdel som man kan knalla iväg med och vagnen kan omformas med några enkla handgrepp till en framåt- eller bakåtvänd sittvagn när Minitullen blivit lite större.

På tillbehörssidan ingick regnskydd, pälsfodrad sovpåse, myggnät, hjulskydd (för inomhusbruk) och en skötväska. Den lyckades också erbjuda lite finesser som jag inte ens visste att jag ville ha, som höj- och sänkbart handtag, selen (som även passar ihop med finurliga små hål i sovpåsen) och möjligheten att ta loss och tvätta allt som är inte är metall.

I nypris kostar förmodligen en dylik över 6000 kronor, men vi handlade den begagnad för 800 kronor, vilket kändes precis lagom. Min sambo sa typ 17 ggr att han var glad över att jag kan tänka mig att handla begagnade saker till barnet. Han har kollegor vars fruar alltid vill ha allting sprillans nytt till sina barn. Det kan bli dyrt, vilket Anders Westgårdh också konstaterade i en krönika från igår.

Försäljare/reklamfolk försöker ibland få oss att få dåligt samvete genom att fråga: "Men unnar du inte ditt barn det allra, allra bästa?", men de har inget att hämta hos mig. För Minitullen kommer inte ha den blekaste aning om att han åker i en barnvagn som två småkillar använt före honom, och det allra bästa för Minitullen är säkert att hans föräldrar använder de insparade 5200 kronorna till något som Minitullen kan ha bättre nytta av än en moderiktig vagn av nästa års modell.

Gratis vård

2006-10-02T19:36:00.000+02:00

Man får som gravid veta att "Mödravården i Sverige är frivillig och kostnadsfri, och barnavårdsmottagningarna är också avgiftsfria", men det tog ett tag innan jag förstod att de faktiskt menade att mödravården är helt gratis!

Om jag bryter benet i Sverige så slipper jag betala för gipset och smärtstillande sprutor, logi får man gratis utan prut och jag är inte den som betalar ortopedens lön, men man kan ge sig sjutton på att någongång före/efter/under sjukhusvistelsen, så sitter det en liten sköterska bakom en receptionsdisk någonstans och vill ha en "akutavgift", avgift för något läkarbesök eller matpengar.

Mödravården är däremot helt befriad från små avgifter. Någon har bestämt att alla som har en bäbis i magen får tillgång till precis så mycket läkare, utbildning, undersökningar, blodprover, barnmorskor och telefonrådgivning som behövs för att trygga att deras graviditet förlöper så bra som möjligt och detta utan någon vitklädd administrativ person någonsin dyker upp och vill ha pengar.

Vi blivande mammor är oftast unga, friska och arbetsföra, och förhoppningsvis har vi redan i förväg konstaterat att vi kommer ha råd med bäbisen, så vadan detta priviligeum? Jo, man värnar förstås om de små liven och vill att alla barn ska få samma goda start i livet, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation.

Men det hindrar inte att situationen känns underlig. Man glider in på en påkostad mottagning och berättar vad man heter, blir väl omhändertagen och sedan går man därifrån.

Det är nästan så man vill säga: "Men en liten slant ska ni väl ändå ha?"

Porslinsfigur

2006-09-29T19:26:00.000+02:00

Internet är jättebra för gravida människor som undrar om just deras konstiga graviditetssymptom är normala och/eller ofarliga. För vanligtvis kommer en massa människor till undsättning och lugnar dessa människor med berättelser hur de minsann också hade en stortå som ständigt pirrade eller inte heller kunde äta något annat än Piggelinglassar och meloner under de första tre månaderna och hur allting avlöpte väl ändå.

Men det funkar tyvärr åt andra hållet också. I den ständiga kampen hos blivande mödrar att göra det som är rätt och riktigt för sitt ofödda barn, så ger Internet oss en hel del att fundera på. Det tycks ju nämligen alltid finnas en barnmorska någonstans som påstår att gravida bör undvika ditten eller datten.

Vi bör t ex inte cykla för vid en olycka är det tekniskt möjligt att slå sig så hårt i magen med styret att barnet skadas, och dammsugning belastar de sneda magmusklerna onödigt mycket och på ett felaktigt sätt och så vidare.

Det är svårt att acceptera övergången från att vara en robust, frisk människa till en som inte bör städa och cykla, så jag kommer nog sluta läsa om vardagliga saker som man inte bör göra och istället känna efter själv vad som känns rätt och riktigt allt eftersom jag växer.

Jag har dessutom en gång fått ett styre i magen och vet därmed rätt väl hur man ska undvika det i fortsättningen. Man ska inte vara en lågstadieelev på en för stor cykel på väg utför en av backarna i Söderhamns östra stadsdel och halvvägs komma på att man nog egentligen inte vågar åka utför dem. Ännu bättre är det också om man då i det läget bromsar istället för att hoppa av cykeln i farten och låta styret åka in i mellangärdet!

Farliga gåstolar

2006-09-28T21:30:00.000+02:00

Idag tycker Aftonbladet vi ska förfäras över farliga gåstolar. Konsumentverket har underkänt 12 av 13 testade gåstolar för att de inte klarar det nya kravet på "trappsäkerhet". En gåstol förväntas numera fastna på översta trappsteget, eftersom det tydligen är ett stort problem (ca 300 svenska barn per år!) att barn skadas när de med gåstolen studsar ner för en trappa.

Eftersom barn ganska snart blir snabbare än Fittipaldi i sina gåstolar, så skulle jag gärna vilja påpeka att om man lämnar källardörren öppen så att barnet studsar ner för trappen i sin gåstol, så har barnet inte en farlig gåstol, utan farliga föräldrar.

Självständighet

2006-09-25T17:12:00.000+02:00

På väg till och från jobbet så passerar jag en hästhage i vilken det går ett föl med sin ponnymamma och deras aktiviteter följer jag med stort intresse. Jag har aldrig varit särskilt hästtokig, så mitt engagemang för fölets utveckling bottnar nog snarast i någon sorts spirande moderskänslor.

I början låg mest fölet och sov någonstans i hagen. Första dagarna stod då ponnymamman i närheten och betade mest av det gräs som växte i en meters radie runt fölet, men ganska snart traskade hon obekymrat iväg. Detta oavsett om fölet valt att somna i skuggan eller solen, i skogen eller gräset. Här kände jag direkt att jag kunde lära mig något!

Jag tror mig nämligen ha vissa anlag för att bli en lite överfjösig mamma, en som gärna springer och petar på det sovande barnet för att säkerställa att det andas, inte är för varmt eller kallt eller har snurrat in sig eller vaknat. Det skadar nog inte att gå iväg och beta lite på egen hand och låta avkomman säga till själv om det vill något.

Fölet blev efter några veckor väldigt aktiv och susade runt på egna äventyr, och ponnymamman verkade inte särdeles orolig då heller. Den biten kommer jag aldrig fixa. Jag är nämligen fullt och fast övertygad om att om man släpper en toddler med blicken i mer än 20 sekunder så kommer de då ligga platta under en rasad bokhylla, eller ha hunnit förstört det absolut dyraste föremålet i rummet eller ätit upp en krukväxt.

Faktum är att jag inte är helt säker på att ponnymamman till fullo förstår hur många faror som lurar i en hage. Fölet kanske trampar i ett jordgetingbo, fastnar med huvudet mellan några spjälor, äter upp något onyttigt eller petar in något vasst i ögat i jakten på en fjäril bland träden.

Men efter ytterligare några veckor kände jag att stoet återigen kunde lära mig något. Fölet gick och blev tonåring. Ja, det går undan i djurvärlden. Med en snygg böjd hals struttande fölet fram, tog fart och jagade runt med skrämmande hög hastighet och sprätte med bakbenen eller så betade den lugnt och coolt med utstuderad nonchalans. Ponnymamman var fortsatt överseende och lät fölet hållas, precis som jag hoppas jag kommer göra när Minitullen struttar runt och försöker leka vuxen. Och sedan gäller det, att precis som ponnymamman, vara lugn och trygg och erbjuda lite hästgos när tonåringen ibland kommer på att de inte riktigt är vuxna, egentligen.

Upp å ner

2006-09-24T20:59:00.000+02:00

Om man har ett nyfött barn i famnen så är man väldigt försiktig. Man ojar och vyssjar och stödjer deras underdimensionerade nacke och är så varsam som det bara går. Men situationen är liksom en helt annan när de ligger i ens mage...

Om jag ligger på höger sida i sängen, så kanske Minitullen lägger sig bekvämt på rygg med tummen i munnen, viftande fötter och trivs rätt bra, men så plötsligt kastar jag mig över på min vänstra sida och Minitullen befinner sig helt plötsligt med upp å ner och undrar vad som hände!?

Skapar ständiga förändringar av Minitullens position otrygghet? Hur skulle det egentligen kännas att ständigt åka omkring i en karusell där rörelserna, till synes helt slumpartat, byter mellan rotation, skumpanden, vibrationer och fullständig vila?

Men så läser jag på Babyportalen att fostret inte har något balanssinne än.

I hela två månader till så kan jag kasta runt mig själv hur som helst, för Minitullen har ingen aning om att världen snurrar! Och möjligen har naturen ordnat det så att jag om två månader inte alls är lika snurrbenägen som i dagsläget?